Friherre
Wikipedia
Friherre (ty. Freiherr) är en adlig titel som också kallas friherrlig värdighet. I Sverige är friherrlig värdighet den näst högsta adliga värdigheten efter greve, men i rang före adliga och kommendörsätter. Benämningen uppkom på 1000-talet inom feodalväsendet och betecknade då en godsherre och läntagare.
I Sverige tituleras en friherre muntligt baron, men hans hustru alltid friherrinna. Baron är en titel som egentligen saknas i Sverige, eftersom den bara används i talspråk, men det existerar ett svenskt baroni, Baroniet Adelswärd på huvudgården Adelsnäs i Östergötland.
I Sverige infördes friherretiteln vid Erik XIV:s kröning 1561.
Det har under åren 1625-1902 introducerats 406 friherrliga ätter. År 1991 fortlevde 124 av dessa, varav 9 är utgångna på svärdslinjen.
År 1664 fanns i Sverige cirka 13 grevliga och friherrliga familjer. Drottning Kristina dubbade under sin 10-åriga regering cirka 50 friherrar:
- år 1652 Schering Rosenhane d.ä.
- år 1674 Hans Georg Mörner slogs till friherre Mörner af Morlanda
- år 1692 Evert Fredrik Taube
