Örebro slott
Wikipedia
Örebro slott är beläget på en holme i Svartån i Örebro.
Slottets äldsta historia är delvis okänd. Troligen fanns ursprungligen ett stenhus på slottsholmen. Under 1300-talet kompletterades detta med ett över 30 m högt försvarstorn. Tornet omgavs av en 7 m hög och 3 m tjock ringmur som även omslöt stenhuset. Allt som allt formades en rektangulär anläggning med måtten 48x27 m.
I mitten av 1300-talet skapades en större borganläggning under ledning av Magnus Eriksson. Borgen omfattade tre trevåningars bostadslängor runt det gamla tornet som sammanbands av en kassemattlänga i öster.
Under åren 1573-1625 genomfördes en omfattande om- och tillbyggnad under ledning av Hertig Karl (Karl IX) och, efter kungens död, änkedrottning Kristina av Holstein-Gottorp. Bland annat putsades slottet i vitt och försvaret förstärktes med försågs slottet med fyra kanontorn , vallar och ringmurar.
Under perioden 1606-1617 hölls totalt sex riksdagar på slottet, under ledning av Karl IX och Gustav II Adolf.
Under senare hälften av 1600-talet började slottet förfalla. Med utgångspunkt från ritningar upprättade av slottsarkitekten i Stockholm, Carl Hårleman förvandlades Örebro Slott till ett ganska stramt, klassicistiskt slott. I samband med denna ombyggnad iordningställdes en våning för landshövdingen, som alltsedan 1766 bebos av Örebro läns landshövdingar
1810 valdes Jean Baptiste Bernadotte till svensk tronföljare vid en riksdag i Örebro. Slottet tjänade då som residens för Karl XIII medan S:t Nicolai kyrka vid Stortorget fungerade som rikssal.
Örebro Slott fick sin nuvarande exteriör i samband med en historieromantisk ombyggnad åren 1897-1900.
Idag används delar av slottet som residens åt landshövdingen i Örebro län. Slottet är även öppet för allmänheten med utställnings-, visnings- och konferensverksamhet. Även restaurang, café och turistbyrå. Några av slottets lokaler används som klassrum av Karolinska skolan.
