Örgryte IS
Wikipedia
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||
| Hemort | Göteborg, Sverige | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| Grundad | 4 december 1887 | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| Hemmaarena | Valhalla IP | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| Tränare | Janne Carlsson | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| Ass. tränare | Matti Demegård & Magnus Källander | ||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||
| Meriter | |||||||||||||||||||||||||||||||||
| ● Svenska mästare | 14 (1896, 1897, 1898, 1899, 1902, 1904, 1905, 1906, 1907, 1909, 1913, 1926, 1928, 1985) | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| ● Svenska cupen | 2000 | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| Allsvenska säsonger | 55 (2006) | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| Placering i allsvenska maratontabellen | 8:a | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| Säsonger i näst högsta serien | 24 (1994) | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| Supportrar | ÖIS Supporterklubb Balders Hage | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| Webbplats | www.ois.o.se/fotboll | ||||||||||||||||||||||||||||||||
Örgryte IS, Örgryte Idrottssällskap, ÖIS eller familjärt Sällskapet, är ett idrottssällskap i Göteborg i Sverige, bildat den 4 december 1887. Örgryte har sektioner för bowling, brottning, friidrott och handikappidrott, men det är sektionen för fotboll som blivit mest känd.
ÖIS är troligen en av de äldsta och en av Sveriges mest traditionsrika fotbollsföreningar och var en av de drivande i fotbollens utveckling i Sverige under 1890-talet och framåt.
I Fotbollsallsvenskan 2006 slutade Örgryte IS på 14 plats. Örgryte IS spelar därmed i Superettan 2007.
[redigera] Historia
Örgryte IS spelade den första "riktiga" fotbollsmatchen någonsin i Sverige. Den spelades den 22 maj 1892 på Heden i Göteborg mellan Örgryte IS och Idrottssällskapet Lyckans Soldater. ÖIS vann premiärmatchen med 1-0. Idrottsföreningen Örgryte IS hade dock sett dagens ljus fem år tidigare, 1887. Idag står en minnesten på Heden i centrala Göteborg som påminner om denna match. Ännu en minnessten har uppförts inne i nöjesparken Liseberg, på Balders Hage, den plats klubben bildades. ÖIS kom att dominera fotbollens barndom i Sverige med nya SM-guld.
[redigera] Allsvensk debut
ÖIS var en grundarförening när Allsvenskan sparkade igång 1924. Dåtidens stora namn var landslagsanfallaren Sven Rydell. Även Carl-Erik Holmberg var starkt bidragande till framgångarna, med sina totalt 193 mål i allsvenskan för Öis. ÖIS vann 1925/1926 och 1927/1928, vilket dock inte gav några SM-guld på den tiden. Fram till 1925 hade SM anordnats som en separat turnering - först 1931 fick allsvenskan status som SM-serie.
[redigera] 19 år i division 2
I slutet av 1930-talet började det gå sämre för Sällskapet. Man slutade 10 av 12 lag både 1938 och 1939 och undvek alltså precis nedflyttning. 1940 åkte Örgryte ur allsvenskan som nästjumbo. Man var med i toppen av dåtidens Division II Västra och slutade två år i rad trea. 1943 var återtåget till allsvenskan nära efter serieseger men sedan förlorade man kvalet mot IS Halmia. Jubileumsåret 1947 vinner Örgryte återigen Division II Västra men förlorar återigen i kvalet, denna gång mot Halmstads BK (0-2, 1-4). Under de kommande åren satsar Öis vidare men går allt sämre. 1951 trillar man till och med ner i Division III. Man tar sig omgående tilbaka till division II. Men redan 1954 åker man på nytt ner i division III men tar sig 1955 upp igen till Division II Götaland. Under dessa år var Harry Hjörne ordförande för Örgryte.
[redigera] 1950-talet: Tillbaka till eliten
Under 1940- och 1950-talen spelade Öis i division 2 men skulle komma tillbaka starkt i slutet av 1950-talet. Öis lockade rekordpublik trots att man låg i division 2. Det som tar Öis tillbaka till den yppersta eliten blir värvandet av Gunnar Gren 1956. Gren blir spelande tränare för det offensiva lag som lockar storpublik till Öis matcher. 1958 går så laget äntligen upp i allsvenskan efter 19 års frånvaro. 1959 slutar man fyra i allsvenskan efter storlagen IFK Göteborg, IFK Norrköping och Djurgården. 25 490 åskådare under säsongen 1959 innebar svenskt publikrekord för allsvensk fotboll som står sig än idag.
Den största stjärnan var Agne Simonsson som var med i det svenska landslag som tog silver i VM i fotboll 1958 på hemmaplan. Anfallsstjärnan Agne Simonsson får både Guldbollen och Bragdguldet efter sin stormatch mot England på Wembley 1959. Andra stora spelare som kom fram i Öis under den här tiden är till exempel Lennart Wing och Rune Börjesson.
[redigera] Nära SM-guld på 1960-talet
Simonsson och Börjesson bildade ett klassiskt anfallspar. Trots ett riktigt bra spel lyckades man inte bärga något nytt SM-guld under storhetstiden kring 1960. Det var under den här tiden som ÖIS fick smeknamnet "Lirarnas lag". 1960 blir Öis trea bakom seriesuveränen IFK Norrköping och IFK Malmö. Rune Börjesson blir allsvensk skyttekung med 24 mål. Närmast ett nytt SM-tecken är Öis 1964 då man slutar trea på samma poäng som mästarna Djurgården och Malmö FF. 1964 blev Örjan Persson proffs i skotska Dundee United och snart skulle Lennart Wing följa Persson till Skottland.
[redigera] 1970-talets berg- och dalbana
Öis åkte hiss mellan allsvenskan och division 2 under 1970-talet. 1968 åker Öis ur allsvenskan men tar sig direkt tillbaka till allsvenskan 1970. Allsvenskan 1970 blir en dyster historia för göteborgsfotbollen där alla stadens tre lag slutar i botten av tabellen. Gais hamnar sist och IFK Göteborg som är regerande mästare åker ur. Öis klarar sig som trea från slutet och blir enda Göteborgslag i allsvenskan 1971. 1971 slutar Öis femma. 1973 åkte man ur som trettonde och näst sista lag före IF Saab. Under säsongen stod man tillsammans med Gais för säsongens bästa publiksiffra när derbyt drog 39 729 åskådare 17 maj 1973. Matchen slutade 1-1. Man kunde göra comeback i allsvenskan redan efter ett år och slutade elva i allsvenskan 1975. Lagets nya storspelare var Sören Börjesson som kom att bli en stor öisprofil. I laget spelade även dagens sportchef Stefan Allbäck. Peter Dahlqvist blev allsvenskans yngsta spelare genom tiderna. 1976 åkte Öis på nytt ut som sista lag men endast 10 inspelade poäng, tre segrar och fyra oavgjorda under hela säsongen.
[redigera] 1985: SM-guld
1980 lyckades man ta sig tillbaka till allsvenskan efter vinst i en mycket tät division II-serie och laget etablerade sig sedan snabbt i allsvenskan. Under comebackssäsongen 1981 slutade Öis på en fin sjätteplats på 27 poäng. 1982 infördes SM-slutspel i allsvenskan och Öis slutade sjua och mötte Hammarby i kvartsfinalerna. Öis förlorade med sammanlagt 1-6 hemma och borta. Nästkommande säsong slutade Öis efter en något mager säsong med tabellraden 6-10-6 åtta och kom med som sista lag i SM-slutspelet. Precis som föregående säsong hade Öis inte mycket att hämta i SM-slutspelet: Man förlorade med sammanlagt 0-5 mot Östers IF. 1984 missade Öis SM-slutspelet precis då man slutade nia i allsvenskan.
I skuggan av IFK Göteborgs stora framgångar (SM-guld, UEFA-cupseger) gick det allt bättre för Örgryte. Framgångarna kulminerade med den överraskande SM-segern mot just IFK Göteborg 1985. ÖIS tog sig till dåtidens SM-slutspel som trea i allsvenskan och mötte Kalmar FF i semifinalen. Öis besegrade Kalmar med 4-2 och 3-1. I finalen slog Örgryte ärkerivalen med totalt 6-5. Segern grundlades i den första matchen som man vann med 4-2. Laget tränades av den gamle storspelaren Agne Simonsson och bland spelarprofilerna märktes unge målvakten Sven Andersson (senare i Helsingborgs IF), Glenn Martindahl, Jan Hellström och Conny Karlsson. Den stora segerorganisatören var dock Sören Börjesson - ofta kallad Mäster Sören.
De svenska mästarna 1985:
Sven Andersson (22 matcher/0 mål), Hans Berndtsson (9/0), Sören Börjesson (20/10), Karl Engqvist (16/0), Piter Esberg (9/1), Jan Gidebratt (18/1), Jan Hellström (22/8), Anders Holmvén (15/3), Jukka Ikäläinen (2/0), Anders Karlsson (3/0), Conny Karlsson (22/0), Thomas "Poletten" Larsson (7/0), Glenn Martindahl (14/7), Dennis Olsson (17/0), Hans Prytz (21/1), Göran Ramstedt (5/0), Peter Rodin (5/0), Gunnar Samuelsson (22/3), Henrik Svartborn (6/0), Sonny Åberg (19/2)
Fakta avser allsvenskan, SM-slutspelet är inte inkluderat.
[redigera] 1987: Öis firar 100
Öis hoppades ha startat en ny storhetstid i och med SM-guldet, inte minst med tanke på 100-årsjubiléet 1987, men lyckades inte etablera sig som topplag. 1986 slutade man först på en niondeplats i allsvenskan. I Europacupen för mästarlag åkte man ut redan i första omgången mot de östtyska mästarna Dynamo Berlin. Under jubileumsåret 1987 slutade man på niondeplats, Peter Karlsson blev lagets bäste målskytt i allsvenskan med nio mål. Säsongens höjdpunkt kom då man slog IFK Göteborg med 2-1. IFK vann samma år för andra gången Uefacupen. Matchen var en av allsvenskans bästa publikmässigt, 16 470 var en bra siffra under allsvenskans tunga år med svag publiktillströmning. 1988 spelade Örgryte återigen SM-slutspel när man slutade fyra i allsvenskan. Men i slutspelet förlorade man med 0-1 och 1-2 mot Malmö FF:s storlag som kom att bli svenska mästare samma år. Anders Limpar, som man värvade 1986 lämnade klubben för spel i Italien. Öis kunde inte fortsätta framgångarna och slutade nia 1989 för att under en katastrafsäsong 1990 åka ur som näst sista lag. Man åkte under säsongen på sin största förlust någonsin i allsvenskan: 1-7 mot Djurgården.
[redigera] 1990-talet: Division 1 och 2 och allsvensk comeback
Under 1990-talet förbyttes framgångarna under 1980-talet mot degradering och spel i division 1. Man skulle till och med hamna i division 2 innan man började gå upp i seriesystemet igen. Inför säsongen 1993 var man tillbaka i allsvenskan via kvalseger mot Gais med sammanlagt 4-1. I den utökade allsvenskan där man gick tillbaka till 14 lag slutade Öis näst sist 1993. Tränaren som ledde ÖIS tillbaka till eliten var Torbjörn Nilsson. 1995 gjorde man på nytt comeback och klarade sig kvar på en stabil sjundeplats. I laget spelade flera unga talanger som Marcus Allbäck och Erik Johansson tillsammans med rutinerade spelare som Niclas Sjöstedt och Morgan Nilsson. Morgan Nilsson och mittbacken Jozo Matovac skulle komma att avancera till svenska A-landslaget. Öis var 1998 på nytt nära att degraderas till division I men klarade sig under nya tränaren Erik Hamrén kvar via kval mot Umeå FC via 3-2 på bortaplan och en defilering hemma med 3-0. Öis slutade tolva i serien men hade startat säsongen på ett strålande sätt. Under nya tränaren Bosse Backman vände man 0-2 till 5-2 i vårderbyt mot IFK Göteborg - en av de största derbysegrarna för många öisare. Öis var också framme i cupfinal men förlorade på straffar mot Helsingborgs IF - där började nedgången under 1998. Öis tappade helt plötsligt spelet och först under Erik Hamrén vändes trenden.
[redigera] Nya framgångar och sambatakter
1999 skulle man överraska genom en fjärdeplacering vilket gav SM-brons. Öis lyckades knyta an till epitetet som "Lirarnas lag". Lagets och allsvenskans skyttekung blev Marcus Allbäck som kommit hem efter utflykter till Lyngby och AS Bari. Erik Hamrén lyckades på ett anmärkningsvärt sätt förvandlar 1998 års kvallag till ett av allsvenskans mest sevärda lag som länge utmanade om SM-guldet. Efter en stark första halva av säsongen där laget länge var obesegrat tappade man mark under hösten. I ett Göteborg där IFK tappat sin ställning som topplag kunde Öis för första gången på åratal utjämna skillnaderna. 2000 följde man upp med klubbens första seger i Svenska Cupen efter finalseger mot AIK. 2002 värvade man brassarna Afonso och Paulinho Guará som gav lagets anfall tyngd och fantasi. Laget slutade på en tredjeplats i allsvenskan - det bästa resultatet sedan 1985. Laget hade flera talangfulla spelare som fick pröva på landslagsspel; Jeffrey Aubynn, David Marek och Martin Ulander. Målvakten Dick Last fick även han göra landskampsdebut. Man tog också prestigesegrar då man vann såväl vår- som höstderbyt. Höstderbyt blev en klang- och jubelföreställning för Öis del där Afonso stod för ett hat-trick.
2003 var ett turbulent år där kontraktsbråk gjorde att Jeffrey Aubynn och Martin Ulander lämnade klubben för spel i Danmark. Trots detta lyckades man efter en något svag inledning segla upp på en fjärdeplats som gav nytt SM-brons. Efter säsongen lämnade den framgångsrike och populäre tränaren Hamrén klubben liksom fixstjärnan Afonso som gick till Malmö FF.
[redigera] Sämre tider för Örgryte
Inför säsongen 2004 värvade man som tränare Jukka Ikäläinen, som hade ett förflutet som mittfältare i klubben på 1980-talet. Örgryte hade stora problem under säsongen med ett svagt spel och man parkerade tidigt på en kvalplats, utan att kunna förbättra situationen. Kvalet spelade man mot Assyriska föreningen Södertälje och man klarade det allsvenska kontraktet med nöd och näppe. Efter 1-2-förlust på bortaplan vann man med 1-0 hemma efter mål i slutsekunderna och stannade kvar tacka vare fler bortamål. Assyriska gick sedermera upp på grund av att Örebro SK tvångsdegraderades från allsvenskan.
Under 2000-talet började man samarbeten med den brasilianska klubben Clube Atlético Mineiro och zambiska Chiparamba Great Eagles. Samarbetet med den brasilianska klubben har gett spelare som Afonso Alves, Paulinho Guará, Esquerdinha, Paulo Roberto, Ailton Almeida, Bosco, Roberio da Silva och Marcelo Sá. Samarbetet med den zambiska klubben har gett spelare som Boyd Mwila, Edwin Phiri och Dominic Yobe.
[redigera] Degradering 2006
Inför 2005 värvade man Zoran Lukic som ny huvudtränare och Ikäläinen fick kliva åt sidan men var fortfarande i organisationen. Öis lyckades över förväntan och kom till slut på en niondeplats. Innan säsongen hade Öis av många setts som ett lag på nedflyttningsplats. Zoran Lukic lyckades gjuta förtroende i laget efter den miserbala säsongen 2004. Inför 2006 hoppades man kunna förbättra sig ytterligare och lyckades bland annat värva stortalangen Ola Toivonen från Degerfors IF. Men laget lyckades inte alls och hamnade tidigt långt ner i tabellen. Lukic fick gå och istället tog assisterande tränaren och Öis-legenden Sören Börjesson över. Öis gick också in och lånade spelare, ytterbacken Martin Strömberg från IF Elfsborg och mittbacken Elias Storm från Djurgården. Efter en skaplig inledning fortsatte den negativa trenden och laget hade bland annat stora problem att försvara ledningar under matcher. Man lyckades inte heller vinna de viktiga matcherna mot de andra bottenlagen, bland annat noterade man 0-2 hemma mot Östers IF, efter att i matchen innan sensationellt vunnit derbyt mot IFK Göteborg med 3-2. Lagets bästa spelare under året ansågs vara unga nyförvärvet Ola Toivonen.
Säsongen 2006 slutade med degradering efter att man under hela säsongen bara vunnit tre matcher och slutat sist på 17 poäng.
[redigera] Spelartrupp
Uppdaterad 6 April 2007:
|
|
[redigera] Spelarövergångar inför 2007
In
| 21 |  |
F | Iheb Hamzeh (från Gunnilse IS) |
| 17 | |
F | Robin Jonsson (uppflyttad från ungdomslaget) |
| 6 | |
F | Henrik Lawenius (uppflyttad från ungdomslaget) |
| 20 | |
MF | Christian Lindström (uppflyttad från ungdomslaget) |
| 10 |  |
A | Samuel Barlay (lånad från Malmö FF) |
| 24 | |
A | Ken Fagerberg (uppflyttad från ungdomslaget) |
| 16 | |
MF | Mentor Zhubi (lån tillbaka från Leiknir Reykjavik) |
| 13 | |
F | Alexandros Pappas (från Jönköpings Södra IF) |
| 18 |  |
A | Zé Rony (lånad från Helsingborgs IF) |
| 19 | |
A | Pedro Paulo da Silva (lånad från Atlético Mineiro) |
Ut
| -- | |
A | Ailton Almeida (såld till FC Köpenhamn) |
| -- | |
MF | Ola Toivonen (såld till Malmö FF) |
| -- | |
F | Valter Tomaz Jr. (fri transfer till Molde) |
| -- |  |
MF | Tomas Uusimäki (fri transfer till Liebharr GAK, Österrike) |
| -- | |
MV | Axel Wibrån (såld till GAIS) |
| -- | |
MF | Angelo Vega (fri transfer till Qviding FIF) |
| -- |  |
F | Dejan Jurkic (fri transfer till Serres, Grekland) |
| -- | |
F | Anders Prytz (fri transfer till Fredrikstad FK) |
| -- | |
A | Marcelo Oliveira da Silva (??) |
| -- | |
F | Johan Anegrund (lägger skorna på hyllan pga. skada) |
| -- |  |
F | Edwin Phiri (fri transfer till Ljungskile SK) |
| -- | |
MF | Robin Ganemyr (fri transfer till Falkenbergs FF) |
Utlånade
| -- | |
MF | Erik Johannesen (till Västra Frölunda IF) |
| -- | |
F | Mikael Johansson (??) |
| -- | |
MF | Johan Karlefjärd (till Jönköpings Södra IF) |
[redigera] Ansträngd ekonomi
Örgryte IS har de senaste åren haft återkommande problem med ekonomin. Man har haft 17 ärenden hos kronofogden och flera gånger varit i farozonen att mista sin elitlicens (jmf Örebro SK). Under 2006 avgick ordföranden. Under våren genomfördes en nyemission i riskkapitalbolaget Örgryte Sport AB om cirka 45 miljoner kronor vilket fick licensnämnden att godkänna handlingsplanen för klubben. Örgryte Sport AB har också bytt namn till Örgyte Fotboll AB " Därför att i officiella sammanhang använder förbundet det namn man är registrerad under och då låter det bättre med Örgryte Fotboll AB än Örgryte Sport AB". I augusti såldes Ailton Almeida till den danska klubben FC Köpenhamn för, enligt tidningsuppgifter, knappt 30 miljoner kronor, vilket ytterligare förbättrar ekonomin (Ailton stannade dock i Örgryte säsongen ut).
[redigera] Fakta
- Flest allsvenska matcher: Niclas Sjöstedt, 261 matcher (1987-2000)
- Flest allsvenska mål: Carl-Erik Holmberg, 193 mål
- Publikrekord:
- 52 194 åskådare, allsvenskan mot IFK Göteborg 3 juni 1959 på Gamla Ullevi (allsvenskt rekord)
- 25 490 åskådare i hemmasnitt säsongen 1959 (svenskt rekord)
- Största allsvenska seger: 11-0 mot IFK Norrköping, 6 april 1928
- Största allsvenska förlust: 1-7 mot Djurgårdens IF 1990
[redigera] Allsvenska säsonger
- 1995-2006
- 1993
- 1981-1990
- 1975-1976
- 1970-1973
- 1959-1968
- 1924-1940
[redigera] ÖIS-profiler
- Marcus Allbäck - Skyttekung, landslagsanfallare, öisare sedan barnsben
- Ailton Almeida - brasilianskt anfallsess
- Afonso Alves - brasiliansk anfallsstjärna, frisparksspecialist 2002-2004
- Johan Anegrund - backklippa och ledarfigur 2000-2006
- Rune Börjesson - Allsvensk skyttekung 1959, 1960
- Sören Börjesson - Nyckelspelare vid SM-guldet 1985
- Magnus Källander - mittfältsdynamo och pådrivare
- Dick Last - målvakt i landslagsklass
- Örjan Persson - proffs i Skottland, med i två VM-slutspel (1970, 1974)
- Sven Rydell - Allsvensk skyttekung, bragdguldsmedaljör
- Agne Simonsson - VM-finalist, bragdguldsmedaljör, Guldbollenvinnare, mästartränare 1985
- Niclas Sjöstedt - Örgrytes meste spelare i allsvenskan med 261 matcher 1987-2000
[redigera] Tränare
- Janne Carlsson (2006-)
- Sören Börjesson (2006)
- Zoran Lukic (2005-2006)
- Jukka Ikäläinen (2004)
- Erik Hamrén (1998-2003)
- Bosse Backman (1998)
- Kalle Björklund (1994-1997)
- Torbjörn Nilsson (1991-1993)
- Conny Karlsson (1989-1990)
- Bob Houghton (1987-1988)
- Agne Simonsson (1983-1986)
- Sven-Agne Larsson (1979-1982)
- Nils Berghamn (1977-1978)
- Jan Hallén (1976)
- Lennart Wing (1976)
- Sid Huntley (1974-1975)
- Helge Börjesson (1973)
- Agne Simonsson (1971-1972)
- Sven-Agne Larsson (1966-1970)
- Walter Probst (1964-1965)
- Sven-Agne Larsson (1961-1963)
- Karl Adamek (1960)
- Gunnar Gren (1956-1959)
[redigera] Kända supportrar
- Marcus Birro
- Peter Birro
- Björn Afzelius
- Leif Pagrotsky
- Harald Treutiger
- Fredrik Ohlsson, som har skrivit boken "Älskade fotboll – ångestfyllda njutning" om sitt förhållande till Öis
- Weiron Holmberg
- Max Kull-Sandin
- Sten Allan Olsson, grundare av Stena-imperiet med bl a Stena Line
[redigera] Litteratur
- Från A till Öis Jubileumsbok till 100-årsjubileet 1987
[redigera] Externa länkar
 |
Superettan 2007 | |
| Bunkeflo IF | Degerfors IF | Enköpings SK | Falkenbergs FF | BK Häcken | Jönköpings Södra IF | Landskrona BoIS | Ljungskile SK | Mjällby AIF | IFK Norrköping | IK Sirius | GIF Sundsvall | IF Sylvia | Åtvidabergs FF | Örgryte IS | Östers IF | ||
