IK Sirius FK
Wikipedia
IK Sirius FK är fotbollsklubben inom idrottsföreningen IK Sirius, Uppsala.
Efter storhetstiden på 60- och 70-talen (se nedan) följde ett bedrövligt 80-tal med spel så långt ner i seriesystemet som Division IV. Under 90-talet spelade klubben åtta säsonger i division 1, men när superettan tillkom lyckades Sirius inte kvalificera sig. Under början av 2000-talet var klubben ett topplag i division 2 de flesta säsongerna, och när den nya serienivån division 1 tillkom till 2006 var Sirius ett av de lag som kvalificerade sig. Säsongen 2006 resulterade i en andraplats efter lokalrivalen Enköpings SK vilket medförde att Sirius fick spela kval till Superettan mot Väsby United. Hemmamatchen på Studenternas IP slutade 1-1 och sedan vanns bortamatchen på Vilundavallen i Upplands Väsby med 1-0 på returen. Därmed är IK Sirius kvalificerat för Superettan 2007.
Avancemanget till Superettan har tillkommit efter en långsiktig satsning där bl.a. ett samarbete med Djurgårdens IF inletts. Säsongen 2006 var Magnus Pehrsson tränare, men denne valde efter avancemanget att återvända till Djurgårdens IF där han skall verka som ungdomstränare. Ny tränare 2007 blir Pär Millqvist. Lagets mest kända spelare är Olle Kullinger, tidigare bl.a. i Halmstads BK och Enköpings SK.
Hemmamatcherna spelas på slitna Studenternas IP (som har löparbanor). Hemmadräkten består av blåsvartrandiga tröja, svart byxa och svarta strumpor. Dräkten är inte en kopia av Inters dräkt då IK Sirius är en äldre förening än Milanolaget.
[redigera] Storhetstiden
Sirius första storhetstid inföll innan Allsvenskans tillkomst. Säsongen 1924 spelade föreningen SM-final mot mölndalslaget Fässbergs IF. Matchen spelades på Ullevi (det nu rivna Gamla Ullevi) i Göteborg. Inför 1000 häpna åskådare segrade Fässberg med odiskutabla 5-0. SM-silvret är dock alltjämt Sirius främsta insats genom tiderna.
En andra storhetstid inföll för Sirius i slutet på 1960-talet och början av 1970-talet. Uppsala hade tidigare haft det svårt att etablera ett storlag. Kanske var det närheten till Stockholm som gjorde att många duktigare spelare valde att flytta till de etablerade storklubbarna där. Men genom en gigantisk satsning försökte klubben ändra på det.
År 1964 vann Djurgården SM-guld. Hans Mild tilldelades guldbollen. Två år senare, 1966, spelade hela centrallinjen från de gamla SM-vinnarna i stället i IK Sirius i dåvarande Division 3. Målvakten Arne Arvidsson, backarna Hans Mild och Torsten Furukrantz, mittfältaren Hans Nilsson och senare landslagsforwarden Leif "Chappe" Eriksson köptes över. Sirius tog hem seriesegern. 1967 etablerade sig laget i Division 2 och 1968 tog man hem segern före bland andra Hammarby som trillat ur Allsvenskan 1967 innan och IK Brage och Degerfors IF som åter ville upp.
Genom två raka segrar i kvalet (1–0 mot Landskrona på Studenternas i Uppsala och 3–0 mot Sandviken på Jernvallen) var Sirius klara för Allsvenskan 1969. Den tredje kvalmatchen mot Jönköping Södra (2–3 på Råsunda) var utan betydelse. Ulf Wahlqvists 1–0 mot Landskrona i nättaket bakom senare Östermålvakten Göran Hagberg (1969–79, senare också inhoppare i AIK 1982) kanske ska betraktas som ett av Uppsalas största fotbollsögonblick genom tiderna.
Under hela perioden förstärktes truppen ytterligare. Rolf Marinus köptes in från Helsingborg (han debuterade för Helsingborg den 19 aug 1965 mot Malmö FF, HIF förlorade med 1–10) som ersättare till Arvidsson i målet. Hans Magnusson kom från Hammarby, Roland Grip från AIK, Björn "Lill–Garvis" Carlsson från AIK och Hans Selander från Helsingborg och Upsala IF. Hasse Selander skulle studera på Ultuna och troligen för att undkomma för höga transfersummor spelade han en säsong i Upsala IF i division 3 innan han flyttade upp till Sirius. Hans Selander torde vara den senaste spelaren i svensk fotbollshistoria som representerat Sverige i landslaget samtidigt som han spelade i en Division 3-klubb. Andra spelare i laget under perioden var Morgan Hedlund, Peter Ahlund, Per Hansson och inte minst kvicke vänsteryttern Hans Alftberg. Sirius var kanske det första lag som på det här sättet köpte ihop en spelatrupp. På de listor med övergångssummor som publicerades stod alltid Hans Alftberg sist. Han kom från Bollnäs och kostade Sirius 800 kronor. Sanningen var väl den att han värvades som bandyspelare till Sirius framgångsrika allsvenska bandylag (SM-guld 1966) men tog en ordinarie plats också i fotbollselvan.
Sirus lyckades inte första säsongen i Allsvenskan. Man hamnade på sista plats med 14 poäng. Noteras kan dock att laget med sin starka försvarsmur den sk Tjallevallen efter Hans "Tjalle" Mild släppt in bara 29 mål. Rolf Marinus i målet skadades under säsongen och reservmålvakten Lasse Svensson fick hoppa in. Från sin debut höll han nollan i 374 minuter – 4 matcher och 14 minuter. På det ligger han fortfarande (2005) tvåa på listan över målvakter i den allsvenska historien som hållit nollan längst från sin debut. Leder gör Manfred Johnsson med 535 minuter. Jönköpings Södra som hamnade på platsen ovanför hade vittjat nätet 51 gånger. Men satsningen fortsatte och 1973 var Sirius tillbaka i Allsvenskan. Åter hamnade man på 12:e plats men serien hade nu utvidgats till 14 lag och Sirius hängde kvar. 1974 blev det en 13:e plats och respass ner till Division 2. Bland spelarna i laget fanns Stefan Nilsson, även kallad "Prostens son", då hans pappa Claerens Nilsson var präst (och senare nära att väljas till biskop).
[redigera] Extern länk
 |
Superettan 2007 | |
| Bunkeflo IF | Degerfors IF | Enköpings SK | Falkenbergs FF | BK Häcken | Jönköpings Södra IF | Landskrona BoIS | Ljungskile SK | Mjällby AIF | IFK Norrköping | IK Sirius | GIF Sundsvall | IF Sylvia | Åtvidabergs FF | Örgryte IS | Östers IF | ||
