1571 års kyrkoordning
Wikipedia
1571 års kyrkoordning var den första fullständiga kyrkoordning som beslutades för kyrkan i Sverige efter reformationen.
Det var genom ärkebiskop Laurentius Petri som denna kyrkoordning kom till stånd; den trycktes 1571 och antogs på ett kyrkomöte i Uppsala 1572. För att främja sina liturgiska planer genomdrev Johan III på ett prästmöte 1575 ett tillägg därtill: nova ordinantia ecclesiastica, men genom Uppsala mötes beslut 1593, som Sigismund 1594 måste stadfästa, blev 1572 års kyrkoordning återställd som ensam gällande norm för den svenska kyrkoorganisationen.
Den supplerades dock sedermera genom särskilda stiftsordningar (synodalakter), och den härav föranledda bristen på uniformitet framkallade ett behov av en ny kyrklig lagstiftning. Efter åtskilliga fruktlösa förarbeten kom en sådan omsider till stånd genom 1686 års kyrkolag.