AB Statsgruvor
Wikipedia
AB Statsgruvor, Ludvika, tidigare statligt ägt gruvbolag bildat 1950. 1975 blev bolaget dotterbolag till LKAB, och sedan alla gruvor sålts eller nedlagts likviderades slutligen Statsgruvor 1995. Gruvor fanns i främst i Intrånget (1950-1969), Håksberg (1950-1965/69), Norberg (1950-1964/1976), Stollberg (1950-1982) och Yxsjöberg (1969-1989). Brytningen i de olika gruvorna omfattade malm som omvandlades till bl.a. magnetit-, bly-, zink- och järnslig. År 1979 var företagets omsättning 55 miljoner kr och antalet anställda omkring 200.
Innehåll |
[redigera] Historia
[redigera] Svenska staten köper "tyskgruvorna"
AB Statsgruvor bildades den 1 april 1950. Bakgrunden var att de s.k. "tyskgruvorna" (tyskägda gruvor i Sverige) som sedan andra världskrigets slut administrerats den statliga flyktkapitalbyrån nu köptes av svensk staten. De gruvor som övertogs var Stollberg, Intrånget, Norberg (Mimer- och Eskilbacksfälten), Håksbergsfältet (Håksberg, Iviken, Källbotten och Ickorrbotten) samt Lekomberg och Sörvik. Köpeskillingen, 12,85 miljoner kronor, betecknades enligt dåtidens penningvärde som ett överpris. AB Statsgruvors förste VD blev den tyskfödde Hermann Hennemann som tidigare varit chef för Lekombergsgruppen (en samling tyskägda gruvbolag i Sverige).
Någon brytning hade då inte förkommit i Lekomberg sedan 1944, och samma år som Statsgruvor bildades nedlades även anrikningsverket där. Det var istället framför allt vid gruvorna i Norberg och Håksberg som de stora nyinvesteringarna gjordes. Vid Eskilbacken i Norberg brann den gamla gruvlaven i trä ner 1952. Året därpå stod en ny modern plåtklädd lave klar att tas i bruk. Den tekniska utvecklingen gjorde nu att efterfrågan på slig ökade hos Statsgruvors kunder, vilket medförde modernisering av gruvdriften. I Norberg började man år 1952 förbereda för en driftskoncentration till Mimerfältet där en helt ny gruvanläggning med lave, krosshus och anrikningsverk i betong anlades 1957-60. I Håksberg moderniserades anrikningsverket fullständigt 1956-58. Ickorrbotten och Källbotten, som fungerade sidoschakt till centralanläggningen i Håksberg, moderniserades med bl.a. nya gruvlavar i plåt och betong vilka stod färdiga 1959.
[redigera] Statsgruvor koncentrerar gruvdriften till Stollberg och Yxsjöberg
Den nya anläggningen vid Mimerfältet i Norberg blev ett totalt misslyckande. Redan 1963 framhöll styrelsen för AB Statsgruvor att driften inte kunde fortsätta längre än till utgången av räkenskapsåret 1963/64, då man hade stora svårigheter att få avsättning för järnsligen. Den internationella konkurrensen hade nämligen under början 1960-talet ökat avsevärt. Från och med den 1 juli 1964 började därför Statsgruvor att arrendera ut all gruvegendom i Norberg till ASEA-ägda Surahammars Bruks AB, som då redan ägde gruvor i Norberg samt dessutom Spännarhyttans masugn (även denna i Norberg). Arrendeavtalet gällde för 15 år med rätt till 10 års förlängning. Gruvorna inom Håksbergsfältet arrenderades ut till Stora Kopparbergs Bergslags AB från och med den 1 januari 1965. Håksberg såldes 1969 till Stora Kopparberg. Gruvorna i Norberg såldes till Surhammars Bruk 1976.
Gruvan i Sörvik lades ned redan 1963. Vid Stollberg och Intrånget hade under årens lopp gruvanläggningarna sucessivvt moderniserats, bl.a. med nya gruvlavar i stål. 1969 avvecklades dock även driften vid Intrånget. Samma år förvärvade Statsgruvor AB Yxsjö Gruvor; ett litet gruvbolag som ägde en scheelitmalmsgruva (scheelit innehåller bl.a. volfram) belägen i Yxsjöberg i nuvarande Ljusnarsbergs kommun. Gruvan hade då varit nedlagd i några år, och arbetet med att tömma den på vatten påbörjades omgående. Ett nytt modernt helautomatiskt anrikningsverk uppfördes samtidigt. I mitten av 1972 inleddes brytningen vid gruvan.
Ett nära samarbete med LKAB hade inletts redan i mitten på 1960-talet rörande administrativa och ekonomiska frågor. 1975 blev Statsgruvor ett helägt dotterbolag till LKAB. Brytningen vid sulfidmalmsgruvan i Stollberg lades ned 1982. 1989 nedlades även Yxsjö gruvor, varefter AB Statsgruvor likviderades 1995
