Amerikas konfedererade stater
Wikipedia
Amerikas konfedererade stater, engelska Confederate States of America, (CSA), var en kortvarig amerikansk statsbildning 1861-1865. Den utgjordes av sydstaterna South Carolina (lämnade december 1860), Mississippi (lämnade februari 1861), Florida (lämnade februari 1861), Alabama (lämnade februari 1861), Georgia(lämnade februari 1861), Louisiana (lämnade februari 1861), Texas (lämnade februari 1861), Virginia (lämnade april-maj 1861), Tennessee (lämnade april-maj 1861), Arkansas (lämnade april-maj 1861), och North Carolina (lämnade april-maj 1861).
Huvudstäderna var: Montgomery, Alabama (4 februari 1861- 29 maj 1861), Richmond, Virginia (29 maj 1861 - 9 april 1865) och Danville, Virginia (3 april 1865- 10 april 1865.
Den enda presidenten hette Jefferson Davis, vicepresidenten hette Alexander Stephens och First Lady var Varina Howell.
Konfederationen bildades - i strid mot regeringens i Washington vilja - den 9 februari 1861 i Montgomery, Alabama och man antog den demokratiske politikern och plantageägaren Jefferson Davis till president. Så småningom utsågs Richmond, Virginia till konfederationens huvudstad. Konfederationens ekonomi stödde sig i stort på den föråldrade plantagenäringen, där man på de stora godsen använde sig av slavar som arbetskraft.
1861-65 utkämpades det amerikanska inbördeskriget mellan konfederationen och unionen, USA, och trots inledande framgångar under bland annat general Robert E. Lee, tvingades sydstaterna slutligen till kapitulation 1865. Vid krigsslutet var sydstaterna utarmade och krigshärjade till det yttersta.
