Andrea Luchesi

Wikipedia

Andrea Luca Luchesi, född 23 maj 1741 i Motta di Livenza, Veneto, Italien, död 21 mars 1801 i Bonn, Tyskland, var en italiensk tonsättare och organist. Från 1774 han var kapellmästare (Kapellmeister) i Bonn och den unge Beethoven var hans mest berömde elev.

[redigera] Biografi

Andrea Luchesi erhöll musikalisk och allmän undervisning från sin äldre bror, en allmän privatlärare och domkyrkoorganist. Vid 15 års ålder flyttade han till Venedig, där han studerade med framstående musiker (Baldassare Galuppi och andra). Han blev väl känd som såväl en orgelvirtuos och en kompositör av verk för orgel eller cembalo, som av instrument-, teater- och kyrkomusik. Han arbetade även vid officiella evenemang i Republiken Venedig. Han hade en didaktisk och konstnärlig relation med två framstående samtida musikteoretiker, Padre Francesco Antonio Vallotti och greve Giordano Riccati.

År 1765 uruppfördes hans första opera "L'isola della fortuna" i Wien. Fördriva tiden besöka Italien i 1771 Leopold Mozart och hans son Wolfgang Amadeus mötte Andrea Luchesi i Venedig och mottagen på län en av hans konserten för cembalo.

I slutet av 1771 blev han inbjuden till Bonn av kurfurste ärkebiskop av Köln Maximilian Friederich. 1774 blev han utsedd till hovkapellmästare efter det att den tidigare hovkapellmästarens dött (farfar till Beethoven). Han blev stats medborgare och 1775 gifte han sig med Anthonetta d'Anthoin , dotter till en rådgivare till Kurfursten. Han bodde i Bonn till hans död i 1801 (med undantag av ett besöka till Venedig i 1783-84), men hans roll som Kapellmästare avslutades 1794, när den Franske hären avsatte hovet. Den unge Ludwig van Beethoven var vid hovkapellen från 1781 till 1792 som assisterande organist samt cembalo och viola musiker.

I Sverige spelade han vid det kungliga hovet i Stockholm. Hans opera ’Ademira’ framfördes i Venedig (sommaren 1764) för att hedra besöket av Sveriges kung Gustav III’s.