Balanserat styrkort
Wikipedia
Balanserat styrkort, Balanced Scorecard på engelska, är en metod och en styrfilosofi för att styra organisationer och företag. Modellen är idag populär inom offentlig sektor Metoden introducerades 1992 av professorerna Robert S. Kaplan och David P Norton. Den tar sin utgångspunkt i att traditionell styrning lagt för stor vikt vid enbart det finansiella perspektivet. I sin bok Relevance Lost kritiserade Kaplan & Norton det finansiella perspektivet och menade att det är historiskt fokuserat och sällan förmår fånga de för organisationer viktiga långsiktiga trenderna. I metoden introduceras ett antal andra perspektiv som behövs för att komplettera styrningen. Tillsammans är dessa;
- Finansiella perspektivet (finansiell ställning,lönsamhet)
- Kundperspektivet (kundnöjdhet, marknadsandelar)
- Lärande och utvecklingsperspektivet (innovationsintensitet, nya produkters andel av försäljning)
- Interna processer (ledtider, kvalitetsnivå)
- Medarbetarperspektivet (förekommer huvudsakligen endast i svenska modeller, t ex attraktivitet som arbetsgivare, personalutveckling)
Syftet är att skapa en mer balanserad styrning (därav namnet). Metoden betonar också vikten av att förverkliga organisationens strategi genom att koppla den till olika mätetal och på så sätt föra den närmare det dagliga arbetet. What gets measured gets done är ett genomgående tema.
De olika perspektiven syftar till att lyfta fram olika aspekter av verksamheten och sammankoppla dem. Dessa aspekter är exempelvis:
- Vision: Vad är vår vision om framtiden?
- Perspektiv: Vilka är våra fokusområden?
- Strategiska mål: Om vi når visionen, hur kommer vi då att vara inom respektive perspektiv?
- Framgångsfaktorer: Vilka är de kritiska framgångsfaktorerna (eng: critical success factors) för att nå de strategiska målen?
- Mått: Vilka är nyckelmåtten som indikerar vår strategiska inriktning? Till varje mått knyts mål för respektive mått.
- Handlingsplaner: Hur ser planerna ut för att nå målen för respekive mått.
Balanserat Styrkort har kritiserats för att alltför ensidigt utgå från ledningens styrbehov, liksom från en förenklad syn på vad strategi är och hur stratgier verkligen utformas (se t ex Mintzberg).
