Bartolomeo Borghesi
Wikipedia
Bartolomeo Borghesi, född 11 juli 1781, död 16 april 1860, var en italiensk antikvarie som var en av huvudfigurerna i skapandet av vetenskapen numismatik.
Han föddes i Savignano, nära Rimini, och studerade i Bologna och Rom. Då hans syn försämrats då han studerats dokument från medeltiden började han bli mer och mer intresserad av epigrafik och numismatik. I Rom arrangerade och katalogiserade han flera myntsamlingar, bland dem Vatikanens mynt, för Pius VII:s räkning. På grund av oroligheterna år 1821 drog sig Borghesi tillbaka till San Marino, där han dog i april 1860.
Även om han främst var en entusiastisk student, var han under en kort tid podestá, ungefärligt motsvarande magistrat i San Marino. Hans största verk Nuovi Frammenti dei Fasti Consolari Capitolini (1818-1820) attraherade uppmärksamhet från den lärda världen, medan hans bidrag till italienska arkeologiska journaler etablerade hans rykte som numismatiker och antikvarie.
Innan sin död gjorde Borghesi upp en skiss, över hur alla latinska inskriptioner skulle kunna publiceras i ett samlingsverk. Arbetet togs upp av Berlins akademi, under Theodor Mommsens överseende, och resultatet blev Corpus Inscriptionum Latinarum. Napoleon III beordrade att Borghesis samtliga verk skulle publiceras i ett verk. Det här verket, i tio volymer vars första volym kom ut 1862, blev inte färdigt förrän 1897.
[redigera] Källor
- Översatt från engelska Wikipedia, vars artikel i sin tur är en bearbetad version av motsvarande artikel i 1911 års utgåva av Encyclopedia Britannica
