Belägringen av Kinsale
Wikipedia
| Belägringen av Kinsale | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Nioårskriget | |||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
| England | Irländsk motståndsrörelse samt spanska hjälptrupper | ||||||
| Befälhavare | |||||||
| Charles Blount | Hugh O'Neill och Don Juan de Aguila | ||||||
| Styrka | |||||||
| 6800 infanteri, 600 kavalleri | 6000 irländare, 3400 spanjorer | ||||||
| Förluster | |||||||
| Okänt, möjligen mindre än 12 döda | Litet på grund av snabbt misslyckande och litet jagande, cirka 1200 irländare och 90 spanjorer. | ||||||
Belägringen av Kinsale var den slutgiltiga slaget i Englands lyckade försök att erövra det gaeliska Irland. Det ägde rum under drottning Elisabet I:s regeringstid vid Nioårskrigets höjdpunkt, ett uppror lett av Hugh O'Neill, Hugh O'Donnell och andra irländska klanledare. Genom den spanska inblandningen och de strategiska fördelar som stod på spel, var slaget även en del av det Engelsk-spanska kriget (1585-1604), konflikten mellan det protestantiska England mot det katolska Spanien.
[redigera] Källa
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.
