Birger Nerman
Wikipedia
Birger Nerman, född 6 oktober 1888 i Norrköping, död 22 augusti 1971 i Stockholm. Arkeolog och författare, bror till Ture Nerman och Einar Nerman.
Birger Nerman disputerade 1913 vid Uppsala Universitet med avhandlingen "Studier över Svärges hedna litteratur". Efter att ha varit tillförordnad professor vid samma universitet under kortare perioder 1917 och 1920 kallades han 1923 till en sedan några år tillbaka nyinrättad professur i arkeologi vid Dorpats universitet i Estland, vilken han höll till 1925. Han lade tillsammans med föregångaren Arne Mikael Tallgren grunden till den arkeologiska forskningen där. Under sina estländska år gjorde Nerman bl a 1924 utgrävningar kring staden Izborsk. Nerman undersökte en fornborg och ett större höggravfält tillsammans med sina Dorpatstudenter. Somrarna 1929-1930 var han ledare för utgrävningen av den forntida skandinaviska bosättningen (med tre gravfält, ett stadsområde och en fornborg) i Grobin i Lettland. Året efter fortsatte Nerman med att gräva ut en liknande bosättning med skandinaviska inslag, denna gång vid byn Apuole i nordvästra Litauen och hösten 1932 av ett vikingatida östskandinaviskt garnisonssamhälle vid Wiskiauten i Ostpreussen.
Efter att först tidvis ha varit anställd vid Statens historiska museum blev Nerman 1938 museidirektör vid detsamma, en tjänst han innehade till 1954.
