Bländare
Wikipedia
Bländaren på kameran är den som reglerar mängden ljus som släpps in i kamerahuset. Det finns olika typer av bländare men irisbländare är den vanligaste. Bländaren och slutartiden samarbetar för att exponera filmen, eller annat ljuskänsligt föremål, med rätt mängd ljus.
Innehåll |
[redigera] Bländartal
Bländartalet brukar anges med exempelvis 1:2,8 vilket innebär att den största bländaröppningen på det objektivet är objektivets brännvidd dividerad med 2,8. Observera att stor bländare alltså innebär en låg siffra på bländarinställningen och tvärtom. På zoomobjektiv så kan angivelsen bli 1:4–5,6 vilket innebär att den största bländaröppningen är 4 då kortaste brännvidden används (ingen inzoomning). Ljusstarka fasta objektiv brukar gå ner till f/1,8 eller f/1,4, medan zoomobjektiv räknas som ljusstarka när de har en konstant bländaröppning på f/2,8. Ett ljusstarkt objektiv blir större i konstruktionen och också dyrare. Att göra ett ljusstarkt tele-objektiv är betydligt dyrare och mera avancerat än att göra ett ljusstarkt normalobjektiv (50mm). Som exempel kostar ett 50mm f/1,8 ungefär en tusenlapp, medan ett 200mm f/1,8 kostar runt 30 000 kr. Moderna digitalkameror i fickformat konstrueras ofta med ljusstyrkan 2,8 vilket gör att kameran inte blir så stor.
Man brukar ange hur ljusstarkt ett objektiv är genom att ange just bländartalet och generellt är att ju ljusstarkare ett objektiv är desto mer kostar det. Ljusstarka teleobjektiv är vanligt förekommande inom exempelvis sport-, natur- och modefotografering. Det som märks med ett ljusstarkt objektiv är just att man ser det man skall fotografera lite bättre och ljusare, men framförallt så kan man välja kortare slutartider och därmed ökar också möjligheten att fånga ett ögonblick inom exempelvis sportsammanhang utan att behöva använda blixt. Ett lägre bländartal ger även ett kortare skärpedjup och därmed kan man få förgrund och bakgrund att bli suddigt vilket hjälper till att framhäva motivet vid till exempel mode- och porträttfotografering.
[redigera] Bländarangivelse
För varje hela steg på bländarskalan så halveras eller fördubblas ljusinsläppet genom objektivet, vilket innebär att slutartiden måste fördubblas eller halveras för att få en korrekt exponering. Moderna objektiv är graderade med angivelser som utgår från värdet 1 och använder sig av exponenten √2, det vill säga att varje helt steg på bländaren ökar eller minskar med faktorn √2. Detta ger standarvärden för angivelse enligt detta: f/1, f/1,4, f/2, f/2,8, f/4,0, f/5,6, f/8, f/11, f/16, f/22, f/32, f/45, f/64, f/90, f/128, etcetera.
1·√2 = 1,0, 1,4·√2 = 2, 2·√2 = 2,8 och så vidare.
Obsevera att alla angivelser är avrundade. Notera även att snedstrecket i angivelsen i det här fallet betyder en division, vilket betyder att objektivets brännvidd ska divideras med bländarangivelsen för att få fram diametern i mm på den bländaröppning som ljuset ska passera innan det träffar filmen. Exempel: f/16 innebär att om bländaren är inställd på bländare 16 och objektivet har brännvidden 80 mm så är bländaröppningen 5 mm i diameter (80 mm/16).
[redigera] Skärpedjup
Bländaren fungerar inte enbart som ett reglage för hur mycket ljus som släpps igenom. Ju mindre bländaröppning, desto större skärpedjup får man också. Med skärpedjup menas inom hur stort avståndsintervall som motiv blir skarpa på fotografiet. Ofta finns det en skärpedjupsskala på objektivet (se första bilden ovan) som gör det lätt att bedöma inom vilka avståndsgränser motiven blir skarpa. Skärpedjupet blir kortare ju närmre objektivets närgräns man kommer. Närgränsen är det kortaste avstånd som objektivet kan fokusera. I mer extrema makrolägen kan skärpedjupet vara så kort som delar av en millimeter med en vanlig kamera.
En annan sak som påverkar skärpedjupet är typen av objektiv. Teleobjektiv har ett kortare visuellt skärpedjup och vidvinkelobjektiv ett betydligt längre1). För att göra det möjligt att välja ett högt bländartal krävs en fotoblixt, stativ eller kraftig solljus. Dagens bildstabiliseringsobjektiv gör att man inte behöver lika snabb slutartid för samma bländare. Regel är har du ett 200mm objektiv bör du inte använda slutartider under 1/200s för att få en skarp bild, men med dagens bildstabilisering behövs inte mera än 1/50s, och i vissa fall även lägre.
[redigera] Kontrast
Valet av bländare påverkar också bildens kontrast. Med största bländaröppning blir bilden inte särskilt skarp. Detaljer saknar skärpa och bilden upplevs som diffus. Orsaken är att vid den största bländaröppningen går ljuset in genom en stor del av optikens yta. Ofullständigheter i objektivkonstruktionen, inre reflektioner med mera gör att bilden blir mjuktecknad. Men inte heller med minsta bländaröppningen blir detaljer i bilden skarpt återgivna. Även om skärpedjupet är det maximala, är bildens kvalitet inte så bra som objektivet kan prestera på andra bländaröppningar. Vid små bländaröppningar används visserligen bara centrala strålar i objektivet och objektivfelen minimeras därvid. Men samtidigt ökar överstrålningen och detaljer återges inte klart.
För test av objektiv görs mätningar av kontrasten vid avbildning av linjemönster av olika finhet och en kontrast- och skärpekurva kan plottas.
Ett objektiv består normalt av många linser, oftast monterade i grupper. Linserna är ibland slipade av olika sorters glas. På så sätt försöker man kompensera för linsernas olika "fel", dvs hur linserna bryter ljusets olika färger. Bästa bildkvaliteten presterar ett objektiv oftast vid en bländare f/5,6 till f/11, eller ett par steg ifrån objektivets största bländare.
[redigera] Bildkomposition
En del i valet av bländare är i själva bildkompositionen, och då i själva tanken bakom vad det färdiga fotografiet skall föreställa. Om vi tar exemplet med en folksamling och att det är en person som skall framhävas. I det sammanhanget så skall en så stor bländaröppning (lågt bländartal) som möjligt användas för att sätta alla andra människor i oskärpa och på det viset fokusera på personen ifråga. Det samma gäller vid modefotografering, då modellen alltid är i fokus. Valet faller ofta på ett teleobjektiv som är ljusstarkt, dels för att slippa fotoblixt, dels för att minska skärpedjupet så mycket som möjligt. Nackdelen är att fotografen måste befinna sig ganska långt ifrån modellen, vilket gör att kommunikationen kan försvåras.
[redigera] Kuriosa
Ett bländartal på 1,0 innebär att optiken i praktiken inte har några ljusförluster.
De mest kända av dessa extrema objektiv är Leica Noctilux f/1.0 från 1976.
Det går med speciella objektivkonstruktioner och glaskvaliteter att konstruera objektiv som har bländartal under 1,0. Det allra ljuskänsligaste på den allmänna marknaden som har byggts är Canon 50 mm f/0.95 från 1960.
Ett annat objektiv som förtjänar att nämnas, i produktion för närvarande, är Canon 50 mm f/1.0L för EOS-systemet, visseligen ljusstark men ger även sämre skärpa än tex. Canon EF 50mm f/1.4.
[redigera] Not
1)Strikt betraktat har skärpedjupet vid en viss bländare enbart att göra med objektivets brännvidd. Det är negativets storlek i förhållande till brännvidden som sedan avgör om objektivet skall betraktas som ett vidvinkelobjektiv, normal- eller teleobjektiv.
- se objektiv
