Bombningarna av Tokyo 9-10 mars 1945
Wikipedia
Liksom i Tyskland utsatte allierade flygstyrkor, främst amerikanska, de japanska öarna för en enorm bomboffensiv under senare delen av andra världskriget.
Bombningar i större skala kom dock igång först efter att ögruppen Marianerna erövrats sommaren 1944. Samtidigt introducerades det nya bombplanet B-29 som hade betydligt längre räckvidd och kunde ta större bomblast. Med det japanska flygvapnet oskadliggjort var de japanska städerna nästan försvarslösa inför de väldiga armador av bombplan som vällde in över landet från och med hösten 1944. De flesta storstäder blev sönderbombade.
Det värsta av alla dessa bombangrepp (i klass med atombombningen av Hiroshima (Nagasaki var mindre)) drabbade huvudstaden Tokyo natten mellan 9-10 mars 1945. Även om bombningarna av Dresden är mer kända är detta kanske det mest förödande bombangrepp som någonsin drabbat en stad, bortsett från atombomberna 6 och 9 augusti samma år. Denna natt släppte 334 B-29-or ner nästan 2 000 ton brandbomber över staden. Resultatet blev en fruktansvärd eldstorm som slukade allt i sin väg då träbebyggelse dominerade stadsbilden. Denna jätteattack föregicks av flera betydligt mindre men ändå stora attacker. Även Nagoya, Kobe och Osaka utsattes för väldiga angrepp med brandbomber.
Förödelsen var synnerligen omfattande. Drygt 40 kvadratkilometer av staden totalförstördes och mer än 250 000 byggnader gick upp i rök. Inte ens atombomberna 5 månader senare orsakade lika stora materiella skador. Ingen exakt beräkning av hur många som omkom har kunnat göras, men de flesta bedömningar anger drygt 100 000 dödade civilpersoner. Vissa uppskattningar anger betydligt högre siffror.
Idag anser de flesta att detta liksom bombningarna av Dresden var svåra krigsförbrytelser. Även de ansvariga inom amerikanska flygvapnet var i efterhand tveksamma till om det gick att rättfärdiga att så många civila dödades. Den ansvarige befälhavaren sa efteråt: "hade vi förlorat kriget hade vi säkerligen blivit åtalade för krigsförbrytelser". Under kriget ansåg emellertid de flesta inom den amerikanska krigsmakten att bombningarna förkortade kriget och därmed sparade många liv, även civila.
