Brandsläckare
Wikipedia
En brandsläckare (tidigare benämnd eldsläckare) är en bärbar mindre apparat avsedd för släckning av en okontrollerad brand. Brandsläckare förekommer i ett antal versioner, beroende på vad för slags bränder de är ämnade för.
- Vattensläckare sprutar vatten tillsammans med något ytspänningssänkande medel, används till okomplicerade bränder.
- Skumsläckare fungerar på ett liknande sätt och kväver branden genom ett tjockt lager skum.
- Pulversläckare kväver branden med ett slags pulver, främst bestående av ammoniumfosfat, lämplig för kemiska och elektriska bränder som annars kan förvärras av vatten.
- Gassläckare alt. koldioxidsläckare tränger undan syret från branden, utan att sprida vätska eller annat som kan skada omgivningen. koldioxidsläckare brukar även gå att använda när man av annan orsak vill kyla någonting, Tex vid montering av krympförband. Gassläckare är annars mest lämpliga vid kemiska bränder och bränder i vätskor.
- Fettbrandsläckare Lämplig i storkök där stora mängder matfett och frityrolja hanteras. Släckmedlet består av en kaliumbaserad saltlösning som reagerar med fettet och bildar en tvålliknande hinna. Den minimerar även återantändningsrisken. Utseendemässigt skiljer sig fettbrandsläckaren genom en släcklans istället för en vanlig slang.
- Halonsläckare används (reglerat i lag) [1] uteslutande inom flyget och det militära. Den främsta anledningen är att medlet påverkar ozonlagret. Halon har en mycket hög släckeffekt och skadar heller inte elektrisk utrustning då medlet dunstar och inte lämnar några rester.
