Carl Magnus Fürst
Wikipedia
Carl Magnus Fürst, född 14 december 1854 i Karlskrona, död 12 april 1935 i Lund, läkare, professor.
Fürst blev student i Uppsala 1874, medicine kandidat i Stockholm 1882, medicine licentiat i Lund 1885, medicine doktor därstädes 1887, e.o. professor i anatomi och histologi 1888. Han var ordinarie professor i anatomi i Lund 1904-19. Bland Fürsts anatomiska skrifter märks Bidrag till kännedomen om sädeskropparnas struktur och utveckling (gradualavhandling, 1886) Ein Beitrag zur Kenntniss der Scheide der Nervenfasern (i "Morphologische Arbeiten", band 6, 1896), Der Musculus Popliteus und seine Sehne (i Fysiografiska sällskapets handlingar, 1903), Zur Kenntniss der Histogenese und des Wachsthums der Retina (ibid., 1904).
Därjämte ägnade sig Fürst åt etnografisk och antropologisk forskning och utgav inom sistnämnda område, bl.a. i förening med Gustaf Retzius, Anthropologia suecica. Beiträge zur Anthropologie der Schweden (1902; av Vetenskapsakademien belönt med Letterstedtska priset), ett arbete, som stöder sig på antropologiska mätningar av värnpliktiga. Vidare kan nämnas Zur Kraniologie der Schwedischen Steinzeit (1912), som bringar mycket nytt material utöver Retzius "Crania suecica antiqua", Crania groenlandica (tillsammans med F.K. Hansson, 1915), Trepanerade svenska kranier från äldre tid (i "Lunds universitets årsskrift", 1913), Några nyfunna trepanerade svenska fornkranier (i "Fornvännen" 1917), Neolithische Schädel von der Insel Ösel (i "Baltische Studien zur Archäologie und Geschichte", 1914), När de döda vittna (1920), en sammanfattning av hans viktigare undersökningar och resultat, och Magnus Ladulås och Karl Knutssons gravar i Riddarholmskyrkan (1921).
Också till den svenska medicinens historia lämnade Fürst bidrag genom utgivandet av Anders Retzius brev till Arvid Henrik Florman (1896), genom en avhandling om Florman och veterinärvetenskapen (i Lunds universitets årsskrift, band 35, 1899), Kilian Stobæus d.ä. och hans brevväxling (ibid. 1907) m.m.
Som inspektor för Sydsvenska Gymnastikinstitutet och ledamot av den stora gymnastikkommittén inlade Fürst förtjänster om svenska gymnastikens höjande och spridning. Fürst blev ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund 1890, av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien (1908) och Vetenskapsakademien (samma år) samt medicine hedersdoktor vid Kristiania universitet (1911).
