Carl Wernicke
Wikipedia
Carl Wernicke, född 15 maj 1848, död 15 juni 1905, tysk neurolog.
Han studerade medicin vid Breslaus universitet och var klar med grundutbildningen 1870. Under vidareutbildningen som psykiater assisterade han Heinrich Neumann och fick då följa med på en sex månaders resa till Wien där han arbetade träffade Theodor Hermann Meynert, som kom att ha ett stort inflytande på honom.
Mellan 1878 och 1885 drev han en privatmottagning i Berlin. Under åren 1881 till 1883 publicerade han en omfattande lärobok i tre band med titeln Lehrbuch der Gehirnkrankheiten. 1885 utnämndes till docent i neurologi och psykiatri vid Breslaus universitet, fem år senare blev han professor där i samma ämnen och 1904 flyttade han till Halle för en professorstjänst i samma ämne. Wernicke dog 1905 i sviterna efter en cyckelolycka.
Wernicke har givit namn åt Pick-Wernickes syndrom (tillsammans med Arnold Pick), Wernickes centrum, Wernickes demens, Wernickes encefalopati, Wernicke–Korsakoffs syndrom (tillsammans med Sergei Sergeievich Korsakoff)
