Emigrationen från Sverige till Nordamerika
Wikipedia
När man talar om emigrationen från Sverige till Nordamerika brukar man främst tala om perioden från 1840-talet till 1930-talet då cirka 1,3 miljoner svenska emigrerade från Sverige, vilket utgjorde nära en tredjedel av Sveriges dåvarande befolkning. Merparten av dessa emigrerade till USA men även till Kanada, Australien, Nya Zeeland och Sydamerika. Dock ska det tilläggas att nära en femtedel av dessa emigranter senare återvände till Sverige.
Innehåll |
[redigera] Historik
De allra första att emigrera från Sverige till Nordamerika var de som skapade kolonin Nya Sverige i Delaware vid 1630-talet och man räknar med att det fanns 700 till 800 svenskar och finnar i kolonin.
Den stora emigrationen påbörjades i mycket blygsam skala under 1820-talet. I början av 1850-talet kom en mindre utvandringsvåg. Den följdes av den första massutvandringen i slutet av 1860-talet i samband med nödåren då. Den andra och största utvandringsperioden varade mellan åren 1879 och 1893 med toppar 1880-1882 och 1887-1888. Emigrationen fortsatte sedan till 1920-talets slut. Under första världskriget var dock utvandringstalen låga. Emigrationen medförde självfallet ett nät av kontakter över Atlanten med nya impulser. De som återvände till Sverige bör rimligen ha haft med sig hem idéer och erfarenheter, som de använde sig av i hemlandet och därför medförde den atlantiska arbetsvandringen flera viktiga betydelser.
[redigera] Orsaker till emigrationen
Orsaker till emigreringen var bland annat rationalisering och laga skifte av jordbruket och senare nödåren under andra hälften av 1800-talet. Under denna period skedde en kraftig befolkningsökningen vilket skapade arbetslöshet. Andra orasker var missnöje med både värnplikten och den religiösa intoleransen.
Faktorer som talade för Amerika under denna period var främst tillgången på odlingsbar jord och arbete men även den emigrationspropagandan som bedrevs hade effekt.
