Engelskt fullblod

Wikipedia

Det engelska fullblodet är en hästras som helt framavlats av människan. Målet har hela tiden varit att få fram en så snabb häst som möjligt och idag är fullblodet världens snabbaste häst.

Innehåll 1 Historia 2 Exteriör 3 Användningsområden 4 Fullblodet som förädlare av andra raser 5 The General Stud Book

[redigera] Historia

Det engelska fullblodet började utvecklas på i 1600- och 1700-talets England och blev ett resultat av adelns och kungligheternas intresse för hästkapplöpningar. Under de senaste 200 åren har en omfattande världsindustri växt fram runt fullblodet som blivit den viktigaste enskilda hästrasen i världen. Den används för att "förbättra" andra raser till exempel i avseende på storlek, mod och mental styrka.

Det engelska fullblodets historia sträcker sig tillbaka till tre importerade orientaliska hingstar: Beverley Turk, Darley Arabian och Goldolphin Arabian. Dessa tre hästar sägs vara rasens stamfäder och de levde i England på 1700-talet. Det är i alla fall en förenklad variation av historien och den tar inte hänsyn till att det sedan länge funnits en stam av kapplöpningshästar främst på de kungliga stuterierna. De var också framavlade med hjälp av importerade hingstar med orientaliskt ursprung.

Henrik VIII var hästkapplöpningarnas förste kunglige beskyddare och grundade Royal Paddocks vid Hampton Court med hästar från Spanien och Italien. De hade mest berberblod i sig och korsades med kapplöpningshästarna.

Galloway-hästarna, snabba hästar från norra England (förfäderna till fellponnyn) och den irländska hobbyn (förfäder till Connemaran) blandades också in med kapplöpningshästarna. Efter 1660 års förberedelser av rasen började stuterierna jobba ordentligt. Det är efter den perioden som det engelska fullblodet har utvecklats. Man har inte avlat fullblodet efter ett speciellt utseende, utan på prestationer.

[redigera] Exteriör

• Det engelska fullblodet är exteriörmässigt en välproportionerad häst, men den är ingen entypshäst utan mankhöjd och andra fysiska detaljer kan skilja sig ganska mycket från häst till häst. Det beror på att avelsurvalet grundar sig på prestationer och inte på att hästen skall se ut på något speciellt sätt. Höjden kan därför variera mellan omkring 150 till 175 cm i mankhöjd.
• Vanliga färger är brun, mörkbrun, fux, svart, gråskimmel och i sällsynta fall brunskimmel. Vita tecken är mycket vanliga.
• Huvudet skall vara välproportionerat och inte alltför stort. Det skall vara väl ansatt, ädelt med välproportionerade öron, stora och livliga ögon, stora näsborrar samt tunna läppar. Vad gäller profilen finns inga "regler" för om den får vara konkav, konvex eller rak, alla dessa varianter förekommer.
• Halsen bör vara lång, välskapt, väl ansatt och rak eller något böjd.
• Manken bör vara väl markerad och välformad, ryggen kan vara kort eller lång, länderna väl ansatta vid korset vilket i sin tur kan vara plant eller stupande beroende på om hästen skall användas till långa distanser eller korta distanser, svansen bör vara högt ansatt. *Bröstkorgen skall vara djup och kan antingen vara bred eller hög, buken skall vara väl uppdragen.
• Bogarna skall vara välliggande, men kan ofta vara rakare på kortdistanshästar, långa, välformade och muskulösa ben med stora välformade leder, långa underarmar, korta och ofta något tunna skenor, starka och väl åtskilda senor. Tyvärr har en del fullblodshästar känsliga hovar men man strävar efter små och starka hovar.
• Huden på ett fullblod ska vara tunn och ha synliga ytliga ådror.

[redigera] Användningsområden

• Fullblodshästen är inte bara världens bästa kapplöpningshäst, utan många av världens bästa ridhästar är också fullblod. Många av dem fullblod som framgångsrikt tävlar i svåra klasser i såväl dressyr, hoppning som fälttävlan.
• Fullbloden går alldeles utmärkt att omskola till ridhästar när deras kapplöpningskarriär är över. Oftast spelar det ingen större roll om hästen haft någon mindre skavank efter löpträningen, sådant läks fort ut när hästen inte behöver anstränga sig maximalt. De "misslyckade" galoppörer som säljs som ridhästar brukar också ligga bra till i pris.
• Fullblodet är en lättlärd häst som har stor kapacitet. Den är rörlig, framåt och väldigt rolig att rida. Som körhäst utmärker sig fullblodet inte något speciellt, men den har använts i aveln av travhästar.

[redigera] Fullblodet som förädlare av andra raser

• Fullblodets enastående egenskaper har gjort att den flitigt har använts för att förädla många andra hästraser. Den främste representanten av fullblodets avkomlingar är angloaraben.
• Angloaraben är en korsning mellan arabiskt och engelskt fullblod. En ädel och snygg häst som ibland kallas för "världens bästa ridhäst". Den har nedärvt arabens skönhet, uthållighet och elegans, och fullblodets linjer och kapacitet.
• I halvblodsaveln har fullblod använts i stor utsträckning. Många halvblodsraser har med lyckat resultat infört betydande mängder fullblod i aveln. Även i kallblodsaveln har det tillförts fullblod i viss utsträckning. I framavlandet av den amerikanska travaren är stamhingsten, just det, ett fullblod. Många av dagens ponnyraser innehåller även de fullblod. De bästa tävlingsponnyerna är ofta korsningar ponnyer-fullblod.

[redigera] The General Stud Book

Alla fullblod måste vara registrerade, eller vara berättigade till registrering i den officiella stamboken för fullblod; The General Stud Book, för att få räknas som fullblod. Man räknar med att fullblodshästen tillkom som ras då den första stamboken gavs ut år 1791. Kapplöpningar hade ju funnits i århundraden, men först när man började föra noggranna stamböcker över kapplöpningshästarna, så att avsikten med kapplöpningarna blev att få fram snabba hästar, kan man säga att fullblodet skapades. En avel som är helt uppbyggd på prestationer.

Alla hästar som är rena fullblod (de som är berättigade till registrering) skall både på moderns sida och faderns sida härstamma från familjer, som redan finns representerade i tidigare volymer av The General Stud Book. Alternativt skall man kunna uppvisa att de är absolut renrasiga i åtta eller nio generationer tillbaka under minst 100 år, samt att de närmaste släktledens prestationer på kapplöpningsbanan visar att de är rena fullblod.

Det är familjen Weatherby som har varit utgivare av stamboken från första boken och ända tills nu. De har nu gett ut 41 volymer. Varje volym omfattar vanligtvis omkring fyra år. The General Stud Book har varit förebild för upplägget av många andra rasers stamböcker. Varje land som har fullblodsavel har egna stamböcker, men dessa går tillbaka till The General Stud Book. Beteckningen xx står för engelskt fullblod, så om det står xx efter en hästs namn betyder det att den är ett engelskt fullblod.