Engelskt horn

Wikipedia

Engelskt horn är ett koniskt borrat träblåsinstrument. Instrumentet har en päronformad nederdel och spelas med dubbla rörblad på ett böjt munrör av metall. Engelskt horn är nära besläktat med Oboe

Engelskt horn är ett oboeinstrument i altläge. Det är stämt i F, och är följaktligen ett transponerande instrument. Instrumentet horn skiljer sig ganska mycket i klangkaraktär från oboen, som inte klingar lika distinkt. Instrumentet får ofta spela vemodiga eller klagande melodier. Tonomfånget är e⁰ till b^b2 (noterat h⁰-f³), men de högsta tonerna används dock mycket sparsamt. Engelskt horn är i de låga registrerna mer lättspelat och välklingande än oboen. Att instrumentet heter Engelskt horn har ingenting med England att göra. "Engelskt" går tillbaka på högtyskans "engellisch", som betyder änglalik.

[redigera] Historia

Engelskt horn uppstod ca 1720. Instrumentet heter engelskt horn är inte för att det är besläktat med hornfamiljen (som är bleckblåsinstrument, oboefamiljen tillhör träblåset) utan för att det franska namnet har missuppfattats i översättningar som CORN ANGLAIS,vilket betyder just engelskt horn, i stället för cor anglais, som betyder änglars ljud.

[redigera] Se även

• Musik
• Oboe, Fagott, Klarinett
• Lista över musikinstrument
• Lista över musikgenrer