Exponering
Wikipedia
 |
Den här artikeln eller det här avsnittet behöver språkvård. |
| Du kan hjälpa Wikipedia genom att förbättra texten. Se även Kategori:Språkvård för fler artiklar som behöver uppmärksamhet. |
Exponering är den totala mängd ljus som tillåts träffa fotograferingsmediet (till exempel en film eller en bildsensor) när man tar en bild. Exponeringen mäts i exponeringsvärde (EV) – ju högre exponeringsvärdet är desto mer ljus träffar mediet.
Innehåll |
[redigera] Faktorer som påverkar exponeringen
Exponeringen av ett fotografi är beroende av tre faktorer som kan justeras:
- känsligheten på fotograferingsmediet
- slutartiden och
- bländaröppningen
Längre slutartid, större bländaröppning eller högre känslighet ger högre EV (ExponeringsVärde). Kortare slutartid, mindre bländaröppning eller mindre känslighet ger lägre EV.
Det finns för- och nackdelar med att öka eller minska de tre faktorerna. Enkelt uttryckt kan man säga att:
- Högre känslighet på fotograferingsmediet ger mer kornighet/brus i bilden.
- Kort slutartid ger möjlighet att "frysa" rörelser medan lång slutartid ger möjlighet att "fånga" rörelser i motivet.
- Liten bländare ger långt skärpedjup medan stor bländare ger kort skärpedjup.
En viktig princip är det motsatsförhållande som gäller mellan slutartid och bländaröppning. Om bländaröppningen ökas med ett steg måste du kompensera genom att minska slutartiden för att behålla samma EV.
Exempel: Vid fotografering i solljus kan inställningarna f/16 och 1/125 sekund användas för att få en korrekt exponering. Om du istället vill använda en större bländare (t.ex. f/5.6, som är tre bländarsteg upp från f/16) måste du kompensera med samma antal bländarsteg kortare slutartid (i detta fall 1/125*2*2*2 = 1/1000 sekund) för att få en korrekt exponering, om man inte vill över eller underexponera. Ändringarna förutsätter att känsligheten på fotograferingsmediet hålls konstant.
En nackdel med att ha för långa slutartider är att bilden ser utfrätt ut. En bild är skarpast runt bländare 8 - 11
[redigera] Känslighet
För film definieras känsligheterna av standardiseringsorganet International Organization for Standardization (ISO), och känsligheten anges i ISO, DIN, eller ASA.
Känsligheten på fotograferingsmediet betyder att om man har en film på 400 ISO, så kan en film med 800 ISO ge dubbelt så snabba exponeringar, och en film med 1600 ISO ger dubbelt så snabba exponeringar som en film med 800 ISO. Detta är bra då det är mörkt ute. En effekt som film med högt ISO tal ger är att negativet blir grovkornigare och är kontrastlösare. Självklart gäller detta inte bara fotofilm, utan även de andra typer av fotograferingsmedier. men detta är upp till var och en om man tycker grovkorniga bilder är snyggt, så det är ingen "nackdel" som man kan läsa. Det fins Filmer från 25 ISO till 6400, då 6400 kräver minst ljus som är bra om man ska fotografera mitt i natten. 25, 50, 100, 200, 400, 800, 1600, 3200, 6400.
Känsligheten på en film kan "förändras", om man har en film på 400 ISO, kan man ställa in kameran manuellt på tillexempel ISO 200. Vad som händer då är att filmen underexponeras, och måste därför överframkallas för att ge ett neutralt resultat. Kameran är ju lika dum som stolen du sitter på, och gör bara vad du säger åt den att göra.
Elektroniken i en digitalkamera tillåter förändring av känsligheten hos bildsensorn (CCD eller CMOS chip). I praktiken ändrar kameran hur mycket signalen skall förstärkas. Normalt används fiktiva "ISO-tal" för att uttrycka sensorns känslighet; dels för att ha en benämning, dels för att fotografer som är vana vid film skall känna igen sig.
[redigera] Korrekt exponering
Vilken exponering som är korrekt för varje tillfälle går självklart inte att säga, men en bra utgångspunkt är den så kallade "f16-regeln".
[redigera] Exponeringsmätare
En exponeringsmätare är ett mätinstrument som mäter hur mycket ljus som finns tillgängligt för att avbilda motivet och anger rekommenderade inställningar för slutartid och bländare (vid en angiven ISO).
[redigera] Automatisk exponering
Dagens kameror har oftast inbyggt automatik för att hitta rätt exponering. Traditionellt kan denna automatik endast ändra slutartid och bländaröppning, men en del digitala systemkamerorna (exempelvis Nikon D200, Nikon D80, Pentax K10D) har automatik även för känsligheten (så kallad "Auto-ISO").
[redigera] Över- och underexponering
[redigera] Överexponering
du har släppt in för mycket ljus, vilket resulterar en ljusare bild.Det innebär också vanligen att de ljusaste partierna blir urfrätta,(detaljer går förlorade).
[redigera] Underexponering
du har släppt in för lite ljus, därför blir bilden mörk.Analogt med överexponering kan delar av bilden förlora detaljer i skuggorna.
