Franska imperialgardet
Wikipedia
Franska imperialgardet (franska: Garde impériale) var ursprungligen en liten grupp av elitsoldater under direkt befäl av Napoleon, men enheten skulle komma att växa avsevärt. Det agerade som hans livvakt och deltog sällan i strid. Gardet uppstod från Garde du Directoire, vilket skyddat den franska revolutionsregeringen och bestod till stor del av fanatiska republikanhängare.
Gardet var indelat i tre avdelningar. Det "gamla gardet" var elitens elit och hade tjänat Napoleon sedan hans inledande kampanjer. "Mellangardet" utgjordes av veteraner från kampanjerna mellan 1806 och 1809. Det "unga gardet" utgjordes av de bästa soldaterna från den årliga värnspliktsrekryteringen, de var aldrig ansedda att ha samma kaliber som det "gamla gardet", men var ändå överlägsna de reguljära linjeregementena. 1804 var den totala andelen soldater 8000 man. Vid tiden för Napoleons invasion av Ryssland 1812 var andelen soldater över 100 000 och gardet hade sina egna artilleri, infanteri och kavallerikomponenter, precis som en vanlig armégrupp.
Napoleon tog väl hand om sitt garde, alla soldater i imperialgardet tilldelades en rang högre än vanliga soldater, och fick även bättre lön, matransoner, logi och utrustning. Hans försiktighet gjorde att han ibland höll dem tillbaka för länge, vilket ofta lät fienden hinna fly istället för att bli fullt nergjord.
Gardet spelade en stor roll i slutfasen av slaget vid Waterloo. Delar av mellangardet blev inskickat i sista minuten för att rädda segern,bröt den engelska linjen men blev anfallna i flanken av oväntat preussiskt kavalleri och började retirera. Det var första gången delar av gardet retirerade utan att ha blivit beordrade till det. Vid åsynen av detta förlorade Napoleons armé allt hopp om segern. Det gamla gardet beordrades aldrig in och retirerade i god ordning med Napoleon i centern för Elbabataljonens fyrkant. En bataljon (500 man) täckte reträtten och kapitulerade sedan Cambronne skadats svårt och 150 man kvarstod. De hade då erbjudits kapitulation tre gånger som de avböjt.
"La Garde meurt, elle ne se rend pas!", "Gardet dör, det ger sig inte!", ska general Cambronne då ha sagt. (Det har spekulerats i att detta i själva verket sades av en annan general, Claude-Etienne Michel.)Vissa anser att Cambronne i själva verket sade -Merde!
Det gamla gardet blev aldrig besegrat i slag. De flesta ur det ursprungliga gamla gardet besegrades av "general vinter" under fälttåget mot ryssland 1812. Där försvann merparten av napoleons fantastiska "stora arme".Ett faktum som senare gjorde honom möjlig att besegra för de allierade. Det gamla gardet anses tillsammans med Caesars legioner vara de främsta trupper världen skådat.
