Gammablixt
Wikipedia
En gammablixt, även kallad GRB av engelska "gamma ray burst", är ett kort utbrott av gammastrålning från en plats i världsrymden. Dessa utbrott innehåller oerhörda mängder energi. Utbrotten varar kort tid, dels sådana på någon tiondels sekund och dels sådana runt några minuter. Den tänkta himlakropp som utbrottet kommer från kallas gammaburster.
Utbrotten inträffar omkring en gång per dag, och de förekommer i alla riktningar på himlen. Detta visar att de inte har med Vintergatan att göra. De har sett från jorden en styrka sådan att de totalt dominerar över fasta gammastrålande objekt, så länge utbrottet varar.
Man har på senare år med hjälp av specialkonstruerade satellitobservatorier lyckats identifiera vissa GRB:er med synliga objekt. Dessa har visat att de ligger på kosmologiska avstånd, det vill säga miljarder ljusår. De måste därför ha enorm styrka, och man tror 2005 att det rör sig om olika ursprung för de korta resp långa blixtarna.
Innehåll |
[redigera] Historik
De observerasdes först av militära satelliter på 1960-talet (som skulle spana efter kärnvapenprov). Man förstod inte ursprunget till dem. Först med bättre satelliter på 1990-talet som kunde beräkna exakt riktning så man kunde jämföra med observationer med röntgen- och optiska teleskop fick man ett genombrott.
[redigera] Blixtarnas ursprung
De långa blixtarna anses komma från stjärnkollapser av supernova-typ. Gammastrålarna anses skickas i smala strålar längs med stjärnans rotationsaxlar. Gammablixtar är mycket mer sällsynta per galax än supernovor, vilket beror dels på de smala strålarna, dels på att endast ovanligt stora supernovor ger gammablixtar. Man antar att ett svart hål skapas av så stora supernovor.
Den största sannolikheten för de korta gammablixtarnas ursprung är att två neutronstjärnor kretsar runt varandra snabbare och snabbare för att sedan kollidera i en gigantisk explosion som skapar en gigantisk energiurladdning i form av en gammablixt. Kvar av neutronstjärnorna finns endast ett svart hål efteråt.
[redigera] Jens Hjorts forskarteam
Ett forskarteam under ledning av Jens Hjort vid Köpenhamns universitet observerade 29 mars 2003 en av den hittills kraftigaste gammablixten genom det gigantiska teleskopet VLT. De lyckades studera gammablixten i detalj och såg att den hade en tydlig karaktär av osedvanligt energirik supernova. De fick då beviset att gammablixtar och supernovor hör ihop. 2 år senare, 9 maj 2005 lyckades Jens Hjorts forskarteam observera ännu en gammablixt, denna gång en kort blixt. De märkte att det inte fanns några supernovor i närheten vid blixtens ursprung. Endast 2 månader senare, 9 juli 2005 observerades det ännu en kort gammablixt av gruppen, och inte heller denna gång kom den från en supernova, utan från en galax 2,5 miljarder ljusår bort. Man har därmed kunnat slå fast att de korta blixtarna har ett annat ursprung än de långa.
