Gulatingslagen
Wikipedia
Gulatingslagen, en av de fyra tingsföreningar, som under medeltiden fanns i Norge, höll sina möten på Gula vid Sognefjorden, där namnet Thinganæs (en udde) synes antyda, var tingsplatsen varit belägen.
Enligt sagornas vittnesbörd skall kung Håkon den gode ha bildat eller måhända snarare ombildat och utvecklat Gulatingslagen, som på 900-talet omfattade endast Hördafylke, Sygnafylke och Firdafylke. Sedermera tillkom Egdafylke, Rygjafylke och Söndmöre, vilket landskap synes ha i början av 1100-talet slutit sig till Gulatingslagen, och i senare delen av 1200-talet mötte även utsända från Hallingdalen, Valdres och Råbyggelaget på Gulatinget. Tingsföreningen omfattade således ungefär de nuvarande Bergens och Kristiansands stift. Något senare upplöstes tingsföreningen i distrikt. Namnet Gulating behölls och knöts till den lagsaga, som från mitten av 1300-talet höll ting i Bergen; Rogaland däremot avskildes och hade jämte Agder sitt ting på Agvaldsnes.
Av Gulatingslagens lag finns, utom fyra membranfragment, blott en enda handskrift, den s.k. Codex Ranzovianus, och, sådan den nu föreligger, är lagen en i början av 1200-talet gjord sammanarbetning av två lageditioner, av vilka den äldsta - ehuru knappast med rätta - bär Olof den heliges namn och den andra antas härröra från Magnus Erlingssons och ärkebiskop Eysteins tid.
Jämför de andra artiklarna om de andra tingsföreningarna under kategorilänken nedan.
