Gunnar Ekelöf
Wikipedia
Gunnar Ekelöf, född 15 september 1907 i Stockholm, död 16 mars 1968 i Sigtuna, Stockholms län; var en svensk författare, poet, översättare och ledamot av Svenska Akademien från 1958.
Gunnar Ekelöf var son till Johan Gerard Ekelöf († 1916) och Valborg Charlotta von Hedenberg (1881-1961) från Ytterhiske, Umeå. Under sin barndom bodde Ekelöf i Stockholm. Då fadern var fondmäklare och modern född i en adlig familj, var Ekelöf välsiturerad nog att kunna studera i Europa (London). Vid börskraschen 1929 och dess efterdyningar förlorade han dock det mesta av sina tillgångar, varför han började ägna sig åt diktandet mera yrkesmässigt; första stora diktsamlingen kom samma år som Kreugerkraschen 1932. Den hette Sent på jorden och fick blandad kritik, mestadels skeptisk. Under denna tid påverkades han av Igor Stravinskijs "Våroffer".
En av de många beskrivningarna av Gunnar Ekelöf är att han betraktas som Sveriges första surrealist: under en vistelse i Frankrike kom Ekelöf i kontakt med strömningen genom alster av Breton, Eluard, Tzara och den tidiga Robert Desnos, vilket har tecknat tydliga spår i det tidiga författarskapet.
|
|
Genombrottet kom 1941 med diktsamlingen Färjesång och kortprosasamlingen Promenader, den senare av dessa blev en kritikersuccé men är idag nästan bortglömd. Färjesång brukar däremot räknas till den svenska litteraturens främsta verk. Det är en granskning av människolivets viktigaste aspekter, som religion, identitet, individualitet och kampen för vila i en stormig värld. Dessa markerar en ny period i skrivandet, mer intellektuellt och resonerande. I Färjesång ingår en av hans mest lästa dikter: "Eufori". Absurdism och groteskerier når en höjdpunkt i Strountes, men genomsyrar hela författarskapet. Med den märkliga En Mölna-elegi tänjs genre- och språkgränserna på ett postmodernt sätt ut. Den sista fasen av diktandet är under stark påverkan av orientalism och innefattar tre samlingar som ibland kallas för "díwán-trilogin".
1952 tilldelades Eklöf Frödingstipendiet. 1958 övertog han stol 18 efter Bertil Malmberg vid Svenska akademien - en utmärkelse som beredde honom mycket vånda.
Det är inte enbart som poet i klassisk mening som Ekelöf är ihågkommen, utan kanske i än högre grad för den livsfilosofi och de personliga ställningstagandena som hans dikter uttrycker. Dikterna är tydligt proklamerande (Jag tror på den ensamma människan), politiska pamfletter (Jag är främmande i detta land), och bara stundtals centrallyriska, de senare mycket ångestfyllda. Ett fåtal dikter är skrivna som magiska åkallanden (Sång för att döva smärtan), tänkta att skänka läsaren ro, ett stilgrepp som Ekelöf hämtat från trollformeln men som är ny i lyriken.
Ekelöf var även en flitig översättare, och introducerade flera poeter för den svenska läsekretsen, till exempel Arthur Rimbaud. Dessa finns jämte hans egna skrifter i Samlade skrifter (Bonniers förlag) av Reidar Ekner.
Ekelöf räknas av många som en av Sveriges mest betydande poeter och en av de viktigare kulturpersonligheterna i sin samtid. Han är översatt till flera språk. Olof Lagercrantz biografi "Jag bor i en annan värld men du bor ju i samma" (1994) är en av den senare tidens mest omtalade författarbiografier.
Bland Ekelöfs största inspirationskällor märks Arthur Rimbaud, C.J.L. Almqvist, Edith Södergran och T.S. Eliot.
1989 bildades Gunnar Ekelöf-sällskapet för att främja intresset för Ekelöfs diktning.
Innehåll |
[redigera] Bibliografi i urval
- Sent på jorden (1932)
- Fransk surrealism (1933) (översättningar)
- Dedikation (1934)
- Hundra år modern fransk dikt (1934) (översättningar)
- Sorgen och stjärnan (1936)
- Köp den blindes sång (1938)
- Färjesång (1941)
- Promenader (1941)
- Non serviam (1945)
- Utflykter (1947)
- Om hösten (1951)
- Strountes (1955)
- Blandade kort (1957)
- Opus incertum (1959)
- En Mölna-elegi (1960)
- Valfrändskaper (1960) (översättningar)
- En natt i Otočac (1961)
- Livet i ett svunnet Stockholm (tillsammans med Gunnar Reinius) (1963)
- Dīwān över Fursten av Emgión (1965)
- Sagan om Fatumeh (1966)
- Vägvisare till underjorden (1967)
[redigera] Postuma böcker
- Partitur (1969)
- Lägga patience (1969)
- En självbiografi (1971)
- En röst (1973)
- Grotesker (1981)
- Variationer (1986)
- Drömmen om Indien (1989)
[redigera] Priser och utmärkelser
- Tidningen VI:s litteraturpris 1949
- De Nios stora pris 1951
- Gustaf Fröding-stipendiet 1952
- Bellmanpriset 1953
- Litteraturfrämjandets stora pris 1957
- Bellmanpriset 1961
- Nordiska rådets litteraturpris 1966 (för, Diwan över fursten av Emgión)
- Bellmanpriset 1967
[redigera] Externa länkar
| Företrädare: Bertil Malmberg |
Svenska Akademien, Stol nr 18 1958-1968 |
Efterträdare: Artur Lundkvist |
