Hållfasthetslära
Wikipedia
Hållfasthetslära, teknisk lära som beskriver förhållandet mellan mekaniska krafter och deformerbara kroppar. Läran bygger på Newtons lagar tillsammans med en stor mängd empiriskt belagda lagar om specialfall.
Den mest teoretiska grenen av hållfasthetsläran är kontinuummekanik. Andra grenar är balkteori, dynamik och utmattningslära.
Innehåll |
[redigera] Variabler inom hållfasthetslära
Spänning definieras som kraft per area och mäts i pascal. Spänning verkar i olika riktningar - dragspänning och skjuvspänning. Dessa kan föras samman i en spänningstensor.
Deformation är förflyttningen av varje partikel från viloläget. Den beskrivs i deformationstensorn.
[redigera] Materials egenskaper
Det finns flera abstrakta modeller för att beskriva material. Ett elastiskt material har elasticitetsmodul och skjuvmodul som beskriver kvoten mellan spänning och deformation enligt Hookes lag.
[redigera] Metoder och begrepp
[redigera] Litteratur
- Bertil Storåkers: Hållfasthetslärans grunder, 3:e upplagan, Hållfasthetslära KTH, 1990. Behandlar elementa.
- Odqvist, Folke K G: Hållfasthetslära , Bokförlaget Natur och Kultur 1948 , 805s . Förlagets halvfranska band . (Av teknologer känd som ” Vera”).
