Hans Ruin
Wikipedia
Hans Valdemar Ruin, född 18 juni 1891 i Helsingfors, Finland, död 1980, filosof och estetiker; professor i filosofi vid Åbo Akademi 1945-46, docent i estetik vid Lunds universitet 1947. Son till professorn Waldemar Ruin och Flora Lindholm. Gift 1917 med Karin Sievers (f. 1894), dotter till arkiater Klas Richard Sievers och friherrinnan Karin von Bonsdorff. Far till Olof Ruin, morfar till Marika Lagercrantz.
[redigera] Bibliografi
- Krigets anlete 1919
- Nutidskonst i psykologisk belysning 1923
- Själens försvarsproblem 1929
- Gycklare och apostlar 1934
- Poesiens mystik 1935
- Väl mött, Europa! 1938
- Rummet med de fyra fönstren 1940
- Makt och vanmakt 1940
- Ett land stiger fram 1941
- Det finns ett leende 1943
- Arvid Mörne 1946
- Ibsens förvandling efter "Brand" 1946
- Jarl Hemmer 1946
- Finlandssvensk modernism 1947
- Huru ett land återspeglas i konsten 1947
- Hur skapar skalderna? 1948
- Två världar 1948
- I konstens brännspegel 1949
- Föränderligt och oföränderligt i de estetiska begreppen 1951
- Sju ögonblick och några reflexioner 1952
- Estetisk upplevelse och esteticism 1953
- Värdighet och behag bland akademiskt folk 1953
- Yrjö Hirn 1953
- Den poetiska visionen och verklighetsbilden 1954
- Nytt och gammalt i ny lyrik 1955
- Det sjunkna hornet 1956
- Hem till sommaren 1960
- Det skönas förvandlingar 1962
- Konsten att läsa och konsten att dikta 1966
- Den mångtydiga människan 1966
- Världen i min fickspegel 1969
- Höjder och stup hos Ibsen och några andra 1971
- Uppbrott och återkomst 1977
