Helgeaner
Wikipedia
Helgeaner, ursprunget till Fribaptistsamfundet, var en av f.d. baptistpredikanten Helge Åkesson (död 1904) från Skåne bildad sekt, som vid tiden för stiftarens död räknade ett 100-tal församlingar.
Helgeanerna upptog namnet fribaptister för att markera skillnaden mot baptistsamfundet, som Åkesson lämnade på 1870-talet. Han reste runt i landet, och hans arbete fick en splittrande effekt inom frikyrkan särskilt bland baptisterna. Största uppslutningen fick han i södra Sverige, på Gotland och i Dalarna. I Stockholm fanns också en församling. Åkesson verkade en smula som författare, särskilt i den tidskrift vid namn Upplysningens vän som han gav ut, och i en nyöversättning av Nya Testamentet.
Åkesson hyllade ultraevangeliska åsikter, förnekade Jesu ställföreträdande lidande och menade att människan i sin strävan efter helgelse kunde nå syndfri fullkomlighet. Inte heller tyckte han att predikanter borde ha någon särskild utbildning, eller någon bestämd lön. Han trodde inte på ett evigt syndastraff, och helgeanerna bekämpade alla ordanisationer som var till för att bedriva mission.
Efter Helge Åkessons bortgång lämnade samfundet en del av hans åsikter, till den grad att en del av predikanterna fick fast lön. Dessutom började församlingarna samlas till en årlig konferens. En del helgeaner utvandrade till "det Heliga landet". Den händelsen och sektens egenart i övrigt inspirerade Selma Lagerlöf till boken Jerusalem.
