Interferon

Wikipedia

Interferon är ett naturligt förekommande protein, producerad av kroppens celler som svar på attacker av virus, maligna celler samt mot intracellulära parasiter. Interferon tillhör den typ av signalmolekyler som kallas cytokiner. Det finns flera typer av interferon, med olika funktioner. En av de vanligaste är interferon γ (förkortat IFN-γ) som utsöndras av bland annat NK-celler och aktiverade hälpar T-celler vid påträffande av antigen. IFN-γ aktiverar immunförsvaret bland annat genom att göra makrofager mer aggressiva och potenta fagocyter, B-celler genomgår class switch som innebär att de börjar producera en typ av antikroppar som binder komplementproteiner. Dessutom ökar tätheten av MHC-komplex på många celltyper i immunsystemet som svar på IFN-γ stimulering.

Till skillnad från IFN-γ är Interferon alpha (IFN-α) och Interferon-beta (IFN-β) mindre specifika cytokiner och utsöndras som svar på virusinfektioner. När en cell infekteras av vissa typer av virus börjar den utsöndra IFN-α eller IFN-β. IFN-α utsöndras framförallt av immunceller medan IFN-β utsöndras av andra celltyper (t ex fibroblaster). Dessa två interferoner skyddar celler som ännu inte blivit infekterade av virus genom att öka genuttrycket av vissa enzym som interferar med virusets replikationscykel (t ex genom klyvning av virus RNA eller DNA).

Med hjälp av bioteknologi har det blivit möjligt att tillverka syntetiskt interferon, vilket har visat sig användbart som behandling vid en rad sjukdomstillstånd. Bland annat multipel skleros (MS), samt används vid behandlingen av vissa viralt orsakade former av hepatit är interferoner lämpligt.