Jack Uppskäraren

Wikipedia

”From Hell” – brev som tillskrivs Jack Uppskäraren

Jack Uppskäraren, engelska Jack the Ripper, var en (eller flera) seriemördare som mellan augusti och november 1888 mördade (minst) fem prostituerade kvinnor i East End, Whitechapel i London, varav en, Elizabeth Stride, var svenska. Polisen löste aldrig officiellt fallen. Antalet av Jack Uppskäraren mördade är ej faktiskt säkerställt. De s k "Whitechapelmorden" var sammanlagt elva.

Jack Uppskärarens identitet är en klassisk mordgåta, och det enda man med säkerhet vet om honom är att det var en mansperson, och enligt vittnen, klädd i skärmmössa och sjömansrock. Troligtvis hade han även kunskaper i anatomi. Nutida spekulationer om vem han kan tänkas vara stannar vid just spekulationer. Det finns ett antal lösningar till gåtan: Somliga menar att det var en judisk ritualslaktare, andra att det var en amerikansk kirurg. En något mer plausibel teori hävdar är att det var en lärare som begick självmord samtidigt som mordvågen upphörde. Polisen hade i dåtiden endast fyra misstänkta men lyckades inte binda någon av dem till brotten.

Polisen och engelsmannen Donald Rumbelow anses vara den främste kännaren av Jack Uppskäraren och alla de myter och historier som går om denne. I sin bok The complete Jack The Ripper (1988), ISBN 0-14-017395-1, eliminerar han ett stort antal teorier och förslag på gärningsmän.

[redigera] Offer

Mary Ann "Polly" Nichols, född 26 augusti 1845, död 31 augusti 1888, Buck's Row.
"Dark" Annie Chapman, född i september 1841, död 8 september 1888, Hanbury Street.
Elizabeth Stride, född 27 november 1843, död 30 september 1888, Dutfield's Yard.
Catherine "Kate" Eddowes, född 14 april 1842, död 30 september 1888, Mitre Square.
Mary Jane Kelly, född ca. 1863, död 9 november 1888, Miller's Court

[redigera] The Double Event

Som framgår av ovanstående lista skall Uppskäraren ha utfört två mord samma natt, nämligen Stride och Eddowes. Denna teori har ifrågasatts, men sannolikheten att det i samma område, vid samma tillfälle, samma natt och med samma offermålgrupp skulle ha varit två Uppskärare i verksamhet ter sig som ganska orimlig.

[redigera] Några föreslagna gärningsmän

The Lodger, en oidentifierad sinnessjuk person boende i ett av de otaliga härbärgena i East End. Teorin lanserades av dr L. Forbes Winslow. Teorin föll då det visade sig att Winslow använde sig av ledtrådar som han fått ett år efter det morden upphörde och i övrigt hittat på historien.
Montague John Druitt (1857–1889), en juridikstuderande och lärare som blev sinnessjuk och begick självmord i december 1889. Druitt är inte sannolik som Jack Uppskäraren eftersom han inte på något sätt kunde knytas till något av morden annat än genom rena indicier. Det är till exempel inte bevisat att han vid tidpunkten för något av morden befann sig i London.
Dr. Stanley. 1929 publicerade Leonard Matters en bok i vilken han säger sig ha närvarat vid en "dr Stanleys" dödsbädd i Buenos Aires då Stanley erkände att han var Jack Uppskäraren. Någon dr Stanley har dock inte stått att finna och Matters kan ej heller bevisa att han existerat.
Severin Antoniovitj Klosowski (1865–1903, alias George Chapman), polsk läkare och frisör som giftmördade sina tre engelska fruar. Han dömdes för dessa mord och avrättades genom hängning i fängelset i Wandsworth sjunde april 1903. Chapman är inte sannolik som Jack Uppskäraren eftersom han var en kall och beräknande mördare, inte en vildsint sexualbrottsling i stil med Uppskärarens gärningsmannaprofil.
Dr. Alexej Pedatjenko (ca. 1857–1908, alias Andrej Luiskovo), enligt utsago rysk läkare. Teorin att det skulle varit Pedatjenko baserar sig på den bok journalisten och amatörspionen William Le Queux gav ut 1923. I boken, med titeln Things I Know About Kings, Celebrities and Crooks, hävdar Le Queux att han fått veta Jack Uppskärarens identitet av en rysk spion och anarkist vid namn Nideroest. Nideroest var emellertid lustlögnare och journalist. Eftersom Nideroest var tre år 1888, då morden upphörde, och eftersom han dessutom vid flera tidigare tillfällen kommits på med påhittade historier i syfte att tjäna pengar och väcka uppmärksamhet föll hela teorin.
Dr. Thomas Neill Cream (1850–1892), berömd mordbrännare, utpressare, abortör och mördare. Neill Cream kan inte ha begått morden i East End eftersom han satt i fängelse i Joliet i Illinois i USA från november 1881 till juli 1891.
Prins Albert Victor av Saxe-Coburg-Gotha, hertig av Clarence och Avondale, earl av Athlone (1864–1892), äldste son till den engelske tronföljaren kronprins Edvard (sedermera kung Edvard VII). Det var en populär teori att försöka knyta Uppskärarens identitet till högt uppsatta personer i det brittiska samhället. Eftersom prins Albert Victor sannolikt var homosexuell, något som inte stämmer in på Uppskärarens gärningsmannaprofil, och dessutom inte kunde knytas till något av morden då han bevisligen inte varit i London då flera av dem ägde rum, är sannolikheten att han var Uppskäraren obefintlig.
James Kenneth Stephen (1859–1892), lärare och prins Albert Victors informator som antogs ha haft ett homosexuellt förhållande med prinsen. Enligt teorin skulle han ha begått morden av hämndlystnad då deras påstådda förhållande tog slut.
Sir William Withey Gull (1816–1890), drottning Viktorias extra ordinarie privatläkare. Han skall ha utfört morden på order för att eliminera förmodade vittnen till ett olaga bröllop mellan prins Albert Victor och en katolsk flicka vid namn Annie Elizabeth Crook. Om en medlem av den brittiska kungafamiljen gifte sig med en katolik, vilket förbjöds i lagen The Royal Marriages Act och som fortfarande gäller, skulle detta skaka det engelska kungahuset i grunden. När så påstods ha skett var man tvungen att ta hand om vittnena efter att bröllopet annullerats. Vittnena till bröllopet skulle ha varit en Uppskärar-misstänkt, Walter R. Sickert och ett av offren Mary Jane Kelly. Enligt teorin, skulle Gulls medbrottslingar ha varit drottning Victoria, den dåvarande premiärministern Salisbury, frimurarna, polismästaren för Metropolitan Police, chefen för kriminalpolisen Sir Robert Anderson och utredaren av Uppskärarmorden, kommissarie Fred Abberline. Denna teori drevs av journalisten Stephen Knight och Walter Sickerts son Joseph Sickert.
Walter Richard Sickert (1860–1942), viktoriansk konstnär. Dennes son Joseph, också han konstnär, tog 1978 tillbaka sina påståenden och avslöjade att det hela var en bluff. Den amerikanska deckarförfattarinnan Patricia Cornwell ägnade stor möda och mycket pengar åt att försöka belägga teorin om att Sickert skulle ha begått morden. Resultaten presenterade hon i boken Porträtt av en mördare. Jack Uppskäraren - Fallet avslutat (2004). Där anser sig hon bl.a. kunna påvisa hur mitokondrie-DNA från brev i Sickerts ägo överensstämmer med desamma från brev undertecknade Jack the Ripper (till exempel det s.k. Openshaw-brevet). Kuriöst i sammanhanget är dock att notera att det enda brev de flesta kännare av fallet är överens om mest sannolikt skrevs av Uppskäraren, det s.k. From Hell-brevet, inte undertecknades med denna signatur. Walter Sickert har även tidigare förekommit som misstänkt i fallet; journalisten Stephen Knight framförde på 1970-talet anklagelser om att han skulle ha varit vittne till tronarvingens, hertigen av Clarence' (se ovan) giftermål med en av East Ends gatflickor. Morden skulle därefter ha varit ett sätt för kungliga hovet att förhindra att skandalen kom till offentlig kännedom. Denna teori har emellertid motbevisats av Donald Rumbelow. Detta gör även att Patricia Cornwells arbete omintetgjordes.
Frederick Bailey Deeming (1842–1892) - Deeming mördade sin första fru och sina fyra barn 1891. Han flyttade till Australien med sin andra fru, vilken han mördade efter mindre än en månad i landet. Han var på väg att gifta sig med fru nr tre när kroppen efter hans andra fru upptäcktes. Deeming åtalades och dömdes samt avrättades 23 maj 1892. Under sin fängelsetid skröt han om att han var Jack Uppskäraren, men eftersom han satt i fängelse i Storbritannien vid tiden för morden i Whitechapel var det omöjligt att han kunde ha begått dem.
Slaktaren. Författaren Robin Odell föreslår i sin bok Jack The Ripper in Fact and Fiction att Jack Uppskäraren var en judisk slaktare, en schochet. Eftersom det i Whitechapel fanns en stor judisk folkgrupp är teorin inte omöjlig. Dock bygger teorin på icke tillförlitliga källor som fått sin vetskap om detta i tredje hand.
Aaron Kosminski (1864/1865–1919), 24-årig invandrad polsk jude som strax efter mordvågens avslutning skall ha tagits in på mentalsjukhus och strax efter det avlidit. Kosminski antas vara identisk med den person som den högste ansvarige för polisutredningen, Sir Robert Anderson, i en tidningsartikel 1910 utpekade som Uppskäraren. Kosminkski ska enligt uppgift också ha pekats ut i en vittneskonfrontation som Jack the ripper. Vittnet, också han av judisk börd, ska emellertid strax därefter ha tagit tillbaka sitt utpekande.
Jill the Ripper. Teorin om att en kvinna kunnat begå morden lanserades första gången av William Stewart. Enligt honom skulle morden ha begåtts av en illegal abortör, en kvinna som misslyckades i sitt syfte och för att dölja sitt brott mördade och stympade offren. Teorin faller på att inget av offren (inte ens Mary Kelly, trots att det är en populär myt) var gravid vid tiden då de mördades. Teorin väcktes till nytt liv av Arthur Butler 1972, men avfärdades snabbt då han inte kunde visa på sina källor eller på annat sätt leda teorin i bevis. En misstänkt som passar denna profil är Mary Pearcey, (född ca. 1866, som Mary Eleanor Wheeler, avrättad 23 december 1890).
Frances Tumblety, amerikansk kvacksalvare. I samtida amerikanska tidningsartiklar och ett brev från 1913 skrivet av den då pensionerade f.d. chefen för Scotland Yards Special Branch, John G. Littlechild hävdas att Tumblety var högintressant för polisen. Tumblety bevakades av Littlechilds enhet eftersom han hade täta kontakter med irländska terrorister men man upptäckte snart att han hade andra ärenden till London än att lämna bidrag till irländska motståndsmän. Tumblety, som utgav sig för att vara läkare, hade bl.a. kontaktat olika forskningsinstitutioner i London för att få köpa ett antal kvinnliga kroppsdelar, bl a en livmoder. Med tanke på att han fick nej är det intressant att livmodern senare bortskurits från ett av mordoffren. Tumblety anhölls efter en tids skuggning för sedlighetsbrott och vid en husundersökning av ett pensionat i närheten av mordplatserna hittades en väska med Tumbletys checkhäfte och diverse pornografiskt material. Tumblety betalade borgen och lämnade snabbt England under falskt namn för att aldrig återvända. Han förhördes även av amerikansk polis i New York, men när en engelsk detektiv anlände för att fortsätta förhören hade Tumblety försvunnit för gott. Flera tidningar i USA stämplade Tumblety som huvudmisstänkt för "Whitechapelmorden" på ett mycket tydligt sätt genom att ange detta redan i rubriken.