Jan Hammarlund

Wikipedia

Jan Hammarlund, svensk musiker, född i Täby 1951.

Hammarlund blev tidigt engagerad i den progressiva musikrörelsen, där han blev kontroversiell genom en nytolkning av Hugo Alfvéns Flamma stolt. Sedermera blev han starkt engagerad i kampen mot militärjuntan i Chile, och han var den som introducerade den chilenska vissångaren Violeta Parra i Sverige. Han blev också en av de första kända personerna i Sverige som kom ut som öppet homosexuell och blev i slutet av 1970-talet något av en frontfigur i den tidiga svenska gayrörelsen. Detta engagemang visade han inte minst med visor som Ville, Jag hatar patriarkatet och Sexualpolitiskt snack, den sistnämnda en syrlig kritik över det homofoba kommunistpartiet KPMLr. Han blev kontroversiell även inom proggrörelsen eftersom hans öppna homosexualitet inte accepterades av delar av denna rörelse.

Hammarlunds största hit är Jag vill leva i Europa, som senare fick en renässans i Arja Saijonmaas tolkning. Saijonmaa gjorde först ett försök att avpolitisera texten, som kritiserade den amerikanska upprustningen i Europa, men Hammarlund vägrade. I Saijonmaas version är dock de verser som nämner städer och platser i Östeuropa bortklippta, så begreppet "Europa" får en något annan innebörd. Andra låtar av Jan Hammarlund är tex Andalusien 1938, Den överlevande kommunarden och andra. Under 1970-talet var han bland annat medlem i gruppen Bella ciao och medverkade på LPn Tillsammans. Han samarbetade dessutom med Lena Ekman och Turid på LPn Igår, idag, imorgon.

Under 1980- och 1990-talet har han framförallt ägnat sig åt teater och även tolkningar av andra artister, främst Brecht. År 1995 skrev Hammarlund en sång om det brutala knivmordet på den homosexuelle ishockeyspelaren Peter Karlsson.

Jan Hammarlund var elev hos operasångerskan Inga Sundström.