Johnny Winter
Wikipedia
Johnny Winter, född John Dawson Winter III 23 februari 1944 i Beaumont, Texas, är en amerikansk blues-gitarrist och sångare . Winter är känd såväl för sina musikaliska förmågor som sitt karakteristiska utseende, till följd av att han är albino. Han är bror till musikern Edgar Winter.
Winter är känd för sin aggressiva och tekniska spelstil på gitarren, där låtarna är fyllda av energi och driv. Kännetecknas av att han ofta spelar ofta långa varierande solon med stor finess men med bibehållen struktur i melodin. Är också känd för att skrika "Yeah!" i låtarna, på ett vis som bara Johnny Winter kan göra. Man kan tydligt höra hur musiken präglas av Johnny Winters förkärlek till den intensiva ådran i bluesen, speciellt på låtar som Good Time Woman från albumet Serious Business och Everybody's Blues från Nothin' But the Blues. Numera är han hårt drabbad av ålderdom och sin albinism, med de symptom som ingår. Enligt rykten lider han också av dåliga nerver och äter lugnande medicin, vilket resulterat i att hans spelningar nuförtiden inte är lika energiska och fulla av entusiasm så dom var i hans glansdagar.
Han fick i början av 1970-talet ett mycket välbetalt skivkontrakt och var under detta årtionde en av de stora aktörerna inom bluesrocken. När han 1968 släppte skivan Johhny Winter kom sedan i kölvattnet plattor med tidigare inspelningar av varierande karaktär som Johnny gjort tidigare. Snart därefter kom skivan Second Winter vilken var den sista skivan med det ursprungliga "Johnny Winter-bandet". Under tidigt sjuttiotal hade han drogproblem, vilket man nästan kan höra på liveskivan Johnny Winter and. Han tog därefter en paus i artistlivet men kom snart igen. Skivor som Still Alive and Well och Johnny Winter III gav honom uppmärksamhet under första hälften av 70-talet. I slutet av 70-talet var han producent till Muddy Waters sista skivor, som ofta anses höra till hans bästa.
Under 1980-talet föll han tillbaka till den mer rena blues-stilen med bland annat skivan Serious Business, med typisk 80-talsljudkvalitet. De under 1990-talet inspelade skivorna anses vara bland de bästa, med utmärkt ljud, bra musiker och bra driv i gitarren. Efter dessa skivsläpp drabbades han av de i texten tidigare omtalade besvären som kan drabba albinos. Johnny Winter gjorde i Sverige senast ett framträdande år 2001. Det var en hårt drabbad och nedgången man som framträdde, men med glöden kvar för det som han gillar mest - bluesen.
[redigera] Diskografi
- 1968 - Johnny Winter
- 1969 - Second Winter
- 1970 - Johnny Winter And
- 1971 - Live Johnny Winter And
- 1973 - Still Alive and Well
- 1974 - Saints and Sinners
- 1974 - John Dawson Winter III
- 1976 - Captured Live!
- 1976 - Together - Live (med Edgar Winter)
- 1977 - Nothin' But the Blues
- 1978 - White Hot and Blue
- 1980 - Raisin' Cain
- 1984 - Guitar Slinger
- 1985 - Serious Business
- 1986 - Third Degree
- 1988 - Birds Can't Row Boats
- 1988 - The Winter of '88
- 1991 - Let Me In
- 1992 - Hey, Where's Your Brother?
- 1997 - White Hot Blues
- 1998 - Live in NYC '97
- 2004 - I'm a Bluesman