Karl Gerhard

Wikipedia

Karl Gerhard (1891-1964). Foto från 1930.

Karl Gerhard, ursprungligen Karl Johnson, född 14 april 1891 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm, död 22 april 1964 i Saltsjöbaden, svensk revyartist, teaterdirektör, revy- och kuplettförfattare. Gift tre gånger: 1913-20 med Mary Johnson, 1922-29 med Valborg Geyron och 1930-36 med Brita Werner. Far till Per Gerhard i sitt andra äktenskap. Adoptivfar till Fatima Ekman.

[redigera] Biografi

Karl Gerhard föddes som Karl Emil Georg Johnson. Sin första revy undertecknade han "Hvem är Hvem", men övergick sedan till att använda sig av det mer kända Karl-Gerhard och fick sedermera tillstånd att anta Gerhard som efternamn. Han växte upp i Stockholm och var under många år skådespelare i olika resande teatersällskap. Han var då gift med skådespelaren Mary Johnson, som med hans efternamn blev stjärna i den nyss uppblomstrade svenska filmindustrin. Det, liksom hans två efterföljande äktenskap, slutade i skilsmässa. På 1930-talet sammanbodde han med sin koreograf Karen Scheutz, på 1950-talet med sin sekreterare Göthe Ericsson och adoptivdottern Fatima.

Först 1919 debuterade han som kuplettsångare på kabarén Fenix i Stockholm som efterträdare till Ernst Rolf. Med Rolf tävlade han under 1920-talet som författare och producent av revyer. Då fick han rykte om sig att skriva Stockholms elakaste, mest eleganta och litterära revykupletter. Till Karl Gerhards mest kända från denna tid hör "Jazzgossen", "Lilla Frida och jag", "Hurra va ja ä bra" och "Hej på dej du gamla primadonna".

Efter Rolfs död blev Gerhards revyer mer påkostade och lyxbetonade och han blev känd som Stockholms revykung, Sveriges Aristofanes o.s.v. Flera av revyerna, bl.a. Oss greker emellan (Folkan 1933) och Köpmännen i Nordens Venedig (Folkan 1936) hade Zarah Leander som primadonna. Hans mest kända kupletter från denna tid är "Nu ska vi vara snälla" och "Ett bedårande barn av sin tid". För Zarah skrev han sången "I skuggan av en stövel" 1934, i allvarlig protest mot judeförföljelserna i Europa, vilket dock inte hindrade henne från att tre år senare flytta till Nazityskland.

Sin främsta politiska insats gjorde han som gisslare av den tyska nazismen och den svenska eftergiftspolitiken. Själv hade han en mycket positiv inställning till Sovjetryssland och lånade under en resa till Moskva melodin till den kuplett som blev hans antinazistiska mästerstycke, "Den ökända hästen från Troja", sjungen i revyn Gullregn 1940. Att polisen med hjälp av en obsolet lagparagraf i ordningsstadgan för Stockholms stad förbjöd sjungandet av kupletten har kommit att bli det mest kända exemplet på Sveriges darriga hållning och självcensur under kriget. Revynumrets scenografi, en dalahäst ur vilkens "femte ben" baletten hoppade fram iklädd tyrolerhattar, fortsatte att förevisas under revyns spelperiod. På hästen hade man satt en munkorg och en nattmössa och i stället för kuplett läste Gerhard upp förbudet och den löjliga lagparagrafen.

Trots denna stora propagandaseger drog Gerhards revyer mindre publik efter 1940 (innan tyskarnas krigslycka vänt vid Stalingrad). Gerhard kom aldrig att åter bli en politisk kampfigur men levde gott på sitt goda rykte, sin kuplettespri och sina flitiga framträdanden i otaliga sammanhang. På 1950-talet skrev han en rad memoarböcker (Om jag inte minns fel, Katt bland hermeliner, Lite gullregn), turnerade med enmansföreställningar tillsammans med favoritackompanjatören Bo Ekemar, medverkade ofta i radio med gamla och nya kupletter och skrev varje år en nyårsrevy som spelades först i Göteborg (oftast på Cirkus), sedan i Stockholm (oftast på China). Han samarbetade med Povel Ramel och medverkade i några av Knäppupp-revyerna 1957-1960. Hans sista helaftonsrevy var Ursäkta handsken 1961, som regisserades av Tage Danielsson.

Från 1952 ägde han Vasateatern tillsammans med sin son Per Gerhard och gjorde då och då roller i boulevardkomedier där. Hans sista roll var i Mitt bedårande jag (Photo Finish) av Peter Ustinov. Under ett speluppehåll 1964 dog han under en hjärtoperation.

Trots att Karl Gerhard omtalas som en legend och en av Sveriges största teaterpersonligheter och satiriker är det ingen som funnit det mödan värt att skriva en uttömmande biografi. De bästa böckerna om KG är fortfarande Den okände Karl Gerhard (1966) av Stig Ahlgren och Åke Petterssons doktorsavhandling Oss greker emellan. En klassisk komedi i revyform (1976). Pettersson är ordförande i Karl Gerhard-sällskapet, som har säte i Göteborg.

[redigera] Betydelse

Gerhards eftermäle som Sveriges genom tiderna störste revykung kan motiveras av hans långa och produktiva karriär, som består av minst 60 revyer och 4000 kupletter. Till skillnad från efterträdare i revybranschen, som Ramel och Danielsson, såg han ett värde i att vara sig lik i alla nya medier och projekt han tog sig an. Som symbol för en oföränderlig, satirisk revystil har hans namn levt kvar som ett varumärke.

Det kanske är märkvärdigt att hans minne lever alls med tanke på hur lite av hans produktion som levt vidare. Bara "Jazzgossen" är välkänd i bredare sammanhang. Om Gerhards kupletter sjungs i dag är det mest av KG-imitatörer. Rätt många KG-texter sjöngs i musikalen Zarah 1987 i Stockholm. Cilla Ingvar har varit flitig som exekutör av sällsynta kupletter, ofta introducerad av KG-experten och nöjeshistorikern Uno Myggan Ericson. Magnus Uggla gjorde vid hundraårsjubileet 1991 en bejublad imitation av den högfärdiga överklassdam Gerhard gestaltade i sångnumret "Katt bland hermeliner" 1955 och har i februari 2006 gett ut en skiva med Karl Gerhard-kupletter, den första cover-skiva som någonsin ägnats Gerhard.

Som litterär produktion har hans kupletter värde som särpräglad tidsspegel, men de är i stort behov av förklarande fotnoter. Gerhards satir knöt sig outtröttligen kring dagsaktuella händelser och byggde på anspelningar. Han kritiserade socialdemokraternas politik och kommenterade det världspolitiska läget men sjöng ofta också lite småskvallrigt om kändisar i kultur- och näringslivet. Han sjöng ibland kupletter i mask: hans mest berömda är som clown i sången "Gungorna och karusellen" (1948), italiensk schlagersångare i "Bambino" (1960) och porträttmasker som Pauline Brunius (1938), Tage Erlander (1950) och kung Gustaf VI Adolf (1955). Andra kupletter var mer ett slags sjungna dagböcker, ledare eller kåserier, som förutsatte att publiken kunde gissa vilka personer och händelser han syftar på: I kupletterna uppträder riksdagsmän, kungligheter, Gösta Ekman, Garbo, Churchill, Chrusjtjov, Moa Martinson, Lewi Pethrus, Ann-Ida Broström, Marguerite Wenner-Gren, Birgit Tengroth och än mer bortglömda namn. Humorn bygger ofta på litterära allusioner, ordlekar ("Kommer Dag så kommer det förvisso råd" om Hammarskjöld) och anarkistiska s.k. karlgerhardrim ("Jag gav'na sjuttan och gick till Kerstin Bernaduttan, den allra muntrafruaste i Mälarstan"). Nästan alla har (vad Povel Ramel kallade) tillämpningsrefränger, vilket innebär att en fras som "Vem i helskotta är det som rycker i tåten" upprepas i strof efter strof i snabb följd, och fås att syfta på helt skilda ting: sjuka grissvansar, bibliotekens spindelväv, filmstjärnornas behåband och snöret som man spolade med på toaletterna förr. Melodierna lånades från befintliga alster, ofta fransk schlager, eller skrevs av Jules Sylvain, Herbert Steen eller honom själv under pseudonymen Kai Stighammar.

I internationell jämförelse är Gerhard inte i samma klass som litterära visdiktare och satiriker som Noel Coward och Bertolt Brecht, och lyckades inte, som Nils Ferlin och Gösta Rybrant, skriva revytexter som gick in i den allmänna sångrepertoaren. Gerhards enstaka mer allmängiltiga visförsök - "Tretton år" om en mognande tonårsdotter, "Tio små negerpojkar" om rasismen i USA och "Brave Margot", en utmärkt översättning av George Brassens' franska chanson - har inte tagits upp av modernare artister.

Karl Gerhard är av hög klass men han är i en klass alldeles för sig själv. Om hans kupletter lever är det för att han gjorde egna insjungningar av dem. Han sjöng bara sina egna texter och ingen annan kan framföra dem med ett lika egenartat föredrag. Hans övertydliga textning, komiska röstförställningar, egensinniga temporubbningar och dubbelt understrukna poänger får dem att låta roligare och elakare än vad enbart texten ger tillkänna. Att de återutgivits i många omgångar tyder på att de kanske säljer bättre nu än de gjorde under hans livstid.

[redigera] Trivia

Karl Gerhard uppfann termen "estradör", som han använde om sig själv

Karl Gerhard bjöd alltid sina gäster på en egen drink som bestod av:
- 5 cl svartvinbärsbrännvin
- 5 cl Dubonnet
- en citronskiva

Dubonnet hälls upp i ett whiskyglas med is, sedan hälls brännvinet i och toppas med citronskivan.

[redigera] Filmografi skådespelare

[redigera] Filmmanus

1939 - Hennes lilla Majestät (1939)
1935 - Äktenskapsleken
1925 - Hennes lilla Majestät (1925)

[redigera] Bibliografi i urval

1931 - Åsså kommer det en gosse
1945 - I skuggan av en stövel (politiska revytexter)
1950 - Karl Gerhards bästa (sånger och noter)
1952 - Om jag inte minns fel
1956 - Katt bland hermeliner
1961 - Lite gullregn
1964 - Med mitt goda minne
1980-talet - Köpmännen i Nordens Venedig (revymanus från 1936, utgivet av Karl Gerhard-sällskapet)