KemaNobel
Wikipedia
KemaNobel AB, tidigare kemikoncern med mycket bred verksamhet inom områdena baskemi och industrikemikalier. När koncernen 1984 förvärvades av Penserägda AB Bofors var den Sveriges största inom branschen.
Innehåll |
[redigera] Historia
[redigera] Verksamheten grundas i Gäddviken
KemaNobel grundades år 1871 under namnet Stockholms Superfosfat Fabriks AB (Fosfatbolaget) av Oscar Carlson (VD 1871–1916) och med kapital bl.a från Lars Johan Hierta. Carlson köpte ett markområde vid Gäddviken i Nacka och lät där anlägga en fabrik för tillverkning av superfosfat (konstgödsel) och svavelsyra. Den första fabriken var en enkel byggnad i trä som uppfördes på platsen för ett tidigare beckbruk. Man började med 40 anställda. 1889 brann fabriken, och man uppförde då en ny fabriksbyggnad i tegel. Superfosfatfabriken kom att bli den första i sitt slag i Sverige. Företaget expanderade och nya fabriksanläggningar för tillverkning av klorater, kalciumkarbid (acetylen för belysning) och kalkkväve (gödselmedel) uppfördes, med tillhörande vattenkraftverk, bl.a. vid Månsbo nära Avesta (1893–94), vid Ljungaverk i Medelpad (1910–12) samt Trollhättan.
[redigera] Mellankrigstiden; kris och omstrukturering
Under första världskriget växte efterfrågan på bolagets produkter kraftigt tack vare att importen av fotogen och salpeter inte fungerade. Som en direkt följd av att importen åter kom igång efter kriget hamnade bolaget i en akut ekonomisk kris, vilket resulterade i att verksamheten omstrukturerades. 1929 upphörde tillverkningen av superfosfat. Fabriken i Gäddviken övertogs istället av Kooperativa Förbundet, som kom att driva den fram till 1966 då tillverkningen till sist lades ned. Fabriken togs då över av KF:s kafferosteri och OK:s oljedepå. Som ersättning för tillverkningen av superfosfat inriktade man sig istället på karbid- och kalkkväveproduktion. 1939–41 byggdes en helt ny anläggning för detta ändamål i Stockvik, söder om Sundsvall. Under andra världskriget började bolaget även tillverka basplaster (PVC), baserade på kalciumkarbid.
[redigera] Kontinuerlig tillväxt under 1960- och 70-talen
På 1950-talet kom Wallenbergsfären, via Stora Kopparberg, att få ett betydande ägarinflytande i Stockholms Superfosfat. I samband med detta kom en radikal omläggning av produktionen att äga rum. 1963 lades produktionen av kalkkväve ned. Istället övergick man under 1960-talet till petroleumråvara, och Fosfatbolaget blev en av de tunga intressenterna i det petrokemiska komplex som byggdes upp i Stenungsund. Under 1960- och 1970-talen växte omsättningen i företaget kontinuerligt med omkring 20 % per år. Antalet anställda ökade också från omkring 2 000 till över 7 000 under samma tidsperiod.
[redigera] Nya företagsförvärv
Bolagsnamnet ändrades 1964 till Fosfatbolaget AB, och 1970 till KemaNord AB. Under åren efter andra världskriget breddade man efter hand sin verksamhet till nya produktområden, bl.a. genom förvärv av Liljeholmens Stearinfabrik (1947), Casco (1964), Stockholms Benmjölsfabrik (1966), Barnängen (1970) och Nitro Nobel (1977). I samband med förvärvandet av Nitro Nobel ändrades också namnet till KemaNobel 1978. Krisen på den petrokemiska marknaden i slutet av 1970- och i början av 1980-talet ledde dock till kraftigt vinstfall och sjunkande börsvärde för KemaNobel. Mot bakgrund av detta kom den baskemiska verksamheten i Stenungsund att avyttras. Wallenberggruppen sålde hösten 1984 sina aktier i Kema Nobel till finansmannen Erik Penser, som lät integrera koncernen i det då nybildade Nobel Industrier.
Vid förvärvandet hade KemaNobel ca. 7 200 anställda och bedrev bl.a. tillverkning av PVC-plast och blekkemikalier via moderbolaget, civila sprängmedel (Nitro Nobel), lim och färg (Casco), konsumentvaror (Barnängen, Sterisol m.fl. bolag) och specialkemikalier (KemoGard).
