Kenotaf
Wikipedia
Kenotaf [ke-] Grekiska: kenota´phion, av keno´s = tom och ta´phos = grav.
Skengrav, gravmonument rest till åminne över avliden vars kvarlevor gått förlorade eller jordfästs på annan plats.
I egyptisk dödskult var det från Mellersta rikets tid (ca 2040-1675 f.Kr.) önskvärt att försäkra sig om en kenotaf i Abydos, om man nu inte begravdes där. I antikens Grekland var uppförandet av en kenotaf i förekommande fall nödvändigt för att ge en "vilsen" själ en viloplats. Även kulturellt betingade hyllningsmonument kunde dock utföras i form av gravar. Välkända sentida exempel utgör bl.a. Dantes kenotaf i Santa Croce i Florens och Birger Jarls vid Stockholms stadshus De riktiga gravarna finns i Ravenna resp. Varnhem. Ett annat viktigt minnesmärke är The Cenotaph -av Edwin Lutyens- vid Whitehall i London, numera minnesmärke över båda världskrigens stupade britter.
