Stockholms stadshus
Wikipedia
Stockholms stadshus är beläget på den gamla eldkvarnstomten vid Hantverkargatan på Kungsholmen i Stockholm. Stadshuset invigdes midsommarafton den 23 juni 1923.
Under tolv byggnadsår, 1911-1923, gick det åt åtta miljoner tegelstenar och nitton miljoner bitar förgylld mosaik för att färdigställa arkitekten Ragnar Östbergs skapelse. Teglet hämtades från Lina tegelbruk utanför Södertälje. Ragnar Östberg anställde Oskar Asker från Askersby i Värmland som byggledare när bygget påbörjades. Oskar Askers byst sitter idag i en av borgarrådens korridorer.
Stadshuset räknas som ett av Sveriges främsta byggnadsverk i nationalromantisk stil. Bakom de ståtliga fasaderna ryms både kontor, sammanträdeslokaler och festsalar. Inspirerad av italienska renässanspalats lät Östberg bygga stadshuset runt två ’’piazzor’’ – Borgargården och Blå hallen. Blå hallen, (som inte är blå, här ändrade sig Östberg när han såg det vackra röda teglet och ville inte lägga på blå puts), är kanske mest känd för de festligheter som dukas upp där i samband med utdelningen av Nobelpriset. Orgeln i Blå Hallen är med sina 10.270 pipor, fördelade på 138 stämmor, Skandinaviens största orgel. En trappa upp ligger Gyllene Salen, som fått sitt namn efter de dryga 18 miljoner guldmosaikbitarna som pryder väggarna. Mosaiken visar motiv ur Sveriges historia med Mälardrottningen, symbolen för Stockholm, i fonden.
Men det är inte bara fest och glamour i stadshuset; från Rådsalen styrs Stockholm, här sammanträder Stockholms kommunfullmäktige varannan måndagskväll. Möblerna i Rådsalen är formgivna av Carl Malmsten.
Högst upp i tornspiran syns tre kronor, en urgammal symbol för Sverige. Vill man upp i det 106 meter höga tornet finns det hiss till femte våningen, men man kan också ta de 322 trappstegen. Väl uppe har man en gudomlig utsikt över huvudstaden. Kulan som håller uppe de tre kronorna har en diameter på fyra meter och de yttre kronorna, som sitter ca åtta meter isär är 2,2 meter breda (enligt Martin Stugart på DN).
Stadshuset ligger vid Mälarens strand. Mellan byggnaden och vattnet finns en liten park med Carl Eldhs tre bildlika statyer döpta författaren, skalden och målaren, för August Strindberg, Gustaf Fröding respektive Ernst Josephson. I sydöst står en pelare, ungefär 20 meter hög, med en staty föreställandes Engelbrekt Engelbrektsson högst upp.
[redigera] Litteratur
- Bäckström, Mattias, Stockholms stadshus - forntid och samtid. Konstvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet 1998.
- Cornell, Elias, Ragnar Östberg, svensk arkitekt. Byggmästaren, Stockholm 1965.
- Cornell, Elias & Ivar Sviestins, Stockholms stadshus. Byggförlaget, Stockholm 1992.
- Eklund, Hans, Ur Stadshusets historia 1901-1923. Silander & Fromholtz, Stockholms stadsmuseum och Stadshusets vänförening, Stockholm 2002.
- Josephson, Ragnar, "Stockholms stadshus". Ord och bild. Årg. 32. 1923. Stockholm 1922.
- Roosval, Johnny (red.), Stockholms stadshus vid dess invigning midsommarafton 1923. Beskrivning utarbetad på uppdrag av Stockholms stadsfullmäktige. Gunnar Tisells tekniska förlag, Stockholm 1923.
- Wickman, Mats, Stadshuset i Stockholm. Sellin & partner, Stockholm 1993 (1 uppl).
- Östberg, Ragnar, Stadshuset - en vägvisare. Gunnar Tisells tekniska förlag, Stockholm 1922 (1 uppl).
- Östberg, Ragnar, En arkitekts anteckningar: Med bilder och verk av författaren. Natur och Kultur, Stockholm 1928.
- Östberg, Ragnar, Stockholms stadshus. Norstedt, Stockholm 1929 (1 uppl).
[redigera] Externa länkar
Wikimedia Commons har media som berör Stockholms stadshus