Koloniseringen av de yttre planeterna
Wikipedia
 |
| Rymdkolonisation |
De yttre planeterna har föreslagits som ett möjligt mål för mänsklig kolonisation, men inte inom en snar framtid. Det finns flera anledningar till att människan inte åker dit: vi vet ännu för lite om planeterna trots att Voyager 2 passerade Uranus 1986 och Neptunus 1989 och rymdsonden New Horizons kommer inte passera Pluto förrän 2015. Pluto ligger väldigt långt bort och det skulle ta tid om vi inte uppfinner snabbare framdrivningssystem. Vi har inget att hämta upp från dessa planeter för alla dess råvaror finns på planeter närmare oss. Sammanfattningsvis är det bättre att skicka obemannade rymdskepp istället för bemannade. [1]
[redigera] Uranus
Eftersom Uranus har den minsta flykthastigheten bland gasjättarna, har man föreslagit att Uranus kan vara gruvplats för helium-3. [2]Om någon av de robotiska aktiviteterna skulle behöva översyn av människor skulle en av Uranus månar kunna användas som bas. Ett alternativ är att placera ett par flytande städer i dess atmosfär. Saturnus, Neptunus kan också bli koloniserade, men Jupiter har både för hög gravitation och flykthastighet. Även Jupiters höga strålningsvärden skulle orsaka katastrofala olyckor.
[redigera] Neptunus
Neptunus och dess satelliter skulle också kunna bli koloniserade, men dessa är betydligt längre ifrån solen än Uranus, och så har ju Neptunus starkare gravition än Uranus. Dess satelliter, speciellt Triton kan också bli koloniserad.
[redigera] Referenser
- ^ Giles Sparrow, Uranus, Neptunus och Pluto , s.36, Hong Kong, Cassell Illustrated 2003, ISBN 91-27-61314-3
- ^ "Helium-3 Mining Aerostats in the Atmosphere of Uranus", Abstract for Space Resources Roundtable, accessed May 10, 2006
