Kommunism i Sverige
Wikipedia
Innehåll |
[redigera] De första åren
År 1917 splittrades det svenska Socialdemokratiska arbetarepartiet då vänsteroppositionen inom partiet uteslöts. Vänstern, som leddes av Zeth Höglund bildade ett nytt parti som till en början gick under vänstersocialistisk beteckning och 1921 bytte namn till Sverges Kommunistiska Parti, sektion av Kommunistiska Internationalen.
Höglund hade mycket goda kontakter med Lenin och bolsjevikerna i Ryssland. Några andra viktig tidiga partimedlemmar var Fredrik Ström, Karl Kilbom, Otto Grimlund, Ture Nerman, Kata Dalström och Carl Lindhagen
Lenin dog 1924 och senare samma år blev Zeth Höglund utslängd ur SKP på order av Komintern efter en dispyt med Zinovjev. Fram till 1926 drev Höglund ett eget kommunistparti tillsammans med Fredrik Ström, som sedan gick in i SAP.
Karl Kilbom ersatte Höglund som ny ledare för SKP.
[redigera] 1930-talet: Kilbomare och Sillénare
Under slutet av 1920-talet utvecklades en strid inom det svenska kommunistpartiet mellan de gamla ledarna runt Kilbom och den nya oppositionen runt Hugo Sillén. Detta var ett resultat av utvecklingen i Sovjetunionen och stalinismens framväxt. Kilbom började bli kritisk mot Stalin medan Hugo Sillén representerade de Moskvatrogna.
1929 splittrades partiet och Sverige hade nu två SKP, som för enkelhetens skull kallades efter respektive ledare; Sillénarna som var det officiella kommunistpartiet, och Kilbomarna som det självständiga kommunistpartiet.
[redigera] Kilbomarna
Kilboms SKP var under många år det största av de två partierna. 1934 bytte partiet namn till Socialistiska partiet efter att ha gått samman med Albin Ströms vänstersocialister i Göteborg. Partiet växte och fick bra valresultat, men under 30-talets andra hälft utbröt en intern strid om ledarskapet mellan Kilbom och Nils Flyg. Flyg tog över partiet och kastade ut Kilbom, och under åren 1937 - 1938 upplöstes partiet då de flesta partimedlemmarna valde att lämna Flyg. Många sökte sig till socialdemokratin, medan några följde med Albin Ström och bildade Vänstersocialistiska partiet.
Resterna av SP runt Nils Flyg blev till en obetydlig sekt som under andra världskriget sympatiserade med Tyskland.
[redigera] Sillénarna
Vid partisprängningen 1929 såg läget dåligt ut för Silléns SKP. De flesta av partiets medlemmar hade gått med Kilbom. Men Sillénarna hade Moskvas stöd och kunde således hävda sig som det officiella SKP. Sillén ersattes snart som partiledare av Sven Linderot.
Under Spanska inbördeskriget reste många partimedlemmar ner för att slåss mot fascismen och man lyckades också värva många nya medlemmar under den perioden. Efter Kilbompartiets upplösning i slutet av 1930-talet var SKP ensamt som svenskt kommunistparti.
[redigera] 1940-talet: Förföljelser av kommunister i Sverige under andra världskriget
Under andra världskriget övervakades och internerades många med påstådda kommunistiska sympatier av den svenska staten. Förföljelserna utfördes av försvarsmakten, säkerhetstjänsten och Svenska polisen och bestod i olagliga razzior, interneringar och 5 dödsfall vid Mordbrandsattentatet mot Norrskensflamman.
[redigera] 1950-talet
[redigera] 1960-talet: SKP blir VPK
1964 tog C.-H. Hermansson över som partiledare för SKP efter Hilding Hagberg. Hermansson inspirerades av eurokommunismen och under hans ledarskap utvecklade partiet en mjukare framtoning i förhållande till Sovjetunionen och idén om revolution. 1967 bytte partiet namn från SKP till Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK).
Vissa grupper inom SKP/VPK var missnöjda med denna utveckling och bröt sig ur partiet för att bilda mindre kommunistpartier med olika nischer (stalinistiska och maoistiska). Dessa olika grupperingar skulle kännetäcknas av fortsatta splittringar och var i stort sätt obetydliga på den politiska arenan.
På 1960-talet uppstod också en trotskistisk rörelse i Sverige, främst representerad av Socialistiska partiet.
