Kommunismens svarta bok
Wikipedia
Kommunismens svarta bok (fr. Le Livre noir du communisme : Crimes, terreur, répression) är en bok redigerad av Stéphane Courtois. Boken söker lista de brott (mord, tortyr, etnisk rensning mm.) som begåtts av kommunistiska regimer.
De olika avsnitten i boken har skrivits av Stéphane Courtois, Nicolas Werth, Karel Bartošek, Jean-Louis Panne, Jean-Louis Margolin samt Andrzej Paczkowski. Förordet till den svenska upplagan har skrivits av Arne Ruth.
Boken publicerades på svenska i maj 1999. I Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet ledde den till en debatt om det verkligen var möjligt att likställa kommunism med nazism.
Kontroversiell blev Courtois introduktion där han uppskattar antalet offer för kommunismen till 94 miljoner döda (närmare bestämt 94 360 000 döda). Kritiker menar att denna siffra är överdriven och att man med strängare vetenskapliga krav endast kan komma upp i mellan 60 miljoner och 85 miljoner döda. Kritiker har påpekat att en stor del av offren dog av svält. Andra kritiker har framhållit att om samma metod som användes i boken skulle appliceras på kapitalism, så skulle antalet offer som kapitalismen är ansvarig för vara lika många, eller kanske till och med fler. Som ett led i den kritiken publicerades 1997 boken The Black Book of Capitalism.
Courtois får sina siffror genom att addera antalet offer från ett stort antal länder: 20 miljoner i Sovjetunionen, 65 miljoner i Folkrepubliken Kina, 2 miljoner i Nordkorea, 2 miljoner i Kambodja, 1 miljon i Vietnam, 1 miljon i de östeuropeiska kommuniststaterna, 150 000 i Latinamerika, 1,7 miljoner i Afrika, 1,5 miljoner i Afghanistan samt tiotusentals döda i länder där kommunisterna aldrig lyckades erövra makten.
Andra författare har till och med hävdat att de verkliga siffrorna är högre. Jung Chang, författare till Mao : The Unknown Story, menar att 70-75 miljoner kineser dödades. Andra historiker menar att i det kommunistiska Vietnam dödades närmare 2,5 miljoner människor. I och med att de sovjetiska och östeuropeiska arkiven blivit mer öppna för forskning, har Kommunismens svarta boks dystra bild av förtrycket snarare förstärkts i nyare forskningsrapporter.
Bland de exempel som tas upp i boken kan nämnas: tiotusentals fångar samt hundratusentals arbetare och bönder i Sovjetunionen mellan 1918 och 1922, fem miljoner som dog av svält 1922, de 5 miljoner som dog när Don-kosackerna deporterades till Sibirien, de över 700 000 människor som mördades under 1930-talets utrensningar, de 2 miljoner bönder, kulaker, som deporterades 1930-1932, de 6 miljoner som dog under svälten i Ukraina 1932-1933, deporteringarna av polacker, ukrainare, balter, moldaver, volgatyskar, krimtartarer, deporteringen och mördandet av stadsbefolkningen i Kambodja samt slutligen Kinas förföljelse av befolkningen i Tibet.
