Kovalent bindning
Wikipedia
En kovalent bindning eller elektronparbindning uppstår när två atomer delar ett, två eller tre elektronpar mellan sig. I klassisk atomlära beskrivs det som att det yttersta elektronskalet fylls. Detta kallas för att atomerna antar ädelgasstruktur. För så gott som alla ämnen utom väte består det yttersta elektronskalet av fyra elektronparsplatser vid en kovalent bindning. Den atomgrupp som uppstår vid kovalent bindning benämns molekyl om den är oladdad, och sammansatt jon om atomgruppen är laddad. De flesta molekyler och sammansatta joner består mest av icke-metaller, då det är det energimässigt förmånligaste alternativet för atomer med nära fullt valenselektronskal.
I vissa fall av kovalent bindning, mellan atomer av två olika atomslag, attraherar den ena atomen elektronparet mer än den andra atomen. Elektronerna befinner sig närmare den ena atomkärnan än den andra. Detta resulterar i att molekylen får en ojämn fördelning av laddning och bindningen kallas i detta fall en polär kovalent bindning. En polär kovalent bindning kan betraktas som ett mellanting mellan en ren jonbindning och en opolär kovalent binding; övergången kan ses som flytande. Dock finns en viktig skillnad i att jonbindningen inte har någon riktning, medan polära och opolära elektronparbindningar verkar i vissa bestämda riktningar.
[redigera] Exempel
- Cl-Cl
- Skillnad i elektronegativitet: 0
- Bindning: Ren kovalent bindning
- H-Cl
- Skillnad i elektronegativitet: 0,9
- Bindning: Polär kovalent bindning
- Na+Cl−
- Skillnad elektronegativitet: 2,1
- Bindning: Jonbindning
