KPV
Wikipedia
 |
|
| Krupnokalibernyj Pulemjot Vladimirova | |
|---|---|
| Beskrivning | |
| Typ | Kulspruta |
| Tillverkningsland | Sovjetunionen |
| Era | |
| Historia | |
| Designdatum | |
| Produktionsperiod | |
| Brukstid | |
| Används av | |
| Medverkan i krig | |
| Varianter | PKP, KPV, KPVT |
| Antal tillverkade | |
| Specifikationer | |
| Vapentyp | |
| Kaliber | 14,5 mm |
| Piplängd | |
| Ammunition | |
| Magasin | |
| Låsmekanism | |
| Längd | |
| Vikt | 47,5-50,2 kg |
| Eldhastighet | |
| Mynningshastighet | |
| Effektiv räckvidd | effektiv: 1600 m maximal: 2000 m |
KPV (Krupnokalibernyj Pulemjot Vladimirova, ry. Крупнокалиберный пулемёт Владимирова КПВ) är en tung kulspruta. Den utvecklades av Sovjetunionen i början av 1940-talet och är fortfarande vanligt förekommande.
KPV har förekommit i en mängd olika varianter. Under andra världskriget användes den som luft- och pansarvärnsvapen av det Sovjetiska infanteriet. Senare har man använt den i olika typer av stridsfordon. Här följer några varianter:
- PKP: Kulspruta på lavett med hjul för infanteriet.
- KPV: Används som luftvärnskulspruta.
- KPVT: Primär tornbeväpning i olika pansarfordon som t.ex. BRDM-2 och BTR-serien (dock ej BTR-90)
KPV var standardbeväpning i Sovjetunionens väpnade styrkor fram till slutet av 80-talet. Den är fortfarande vanligt förekommande, särskilt i Arabvärlden.
