Lågkyrklig
Wikipedia
Lågkyrkliga inriktningar inom kristendomen är fromhetstraditioner med "frikyrkoliknande" inslag inspirerade av pietistiska rörelser eller väckelserörelser. Vikten av personlig kristen tro och engagemang i privatliv, församlingsverksamhet och gudstjänst betonas. I Sverige har den tidigare statskyrkans (Svenska kyrkan) organisation och liturgi ofta setts som ett hinder för detta. Bland historiskt betydelsefulla förgrundsgestalter inom svensk lågkyrklighet kan nämnas C.O. Rosenius och Lina Sandell. Begreppet lågkyrklig har formulerats som motsats till begreppet högkyrklig. Medan högkyrkligheten särskilt betonar prästerskapets roll och den genom historien noggrant utarbetade liturgin betonar lågkyrkligheten de enskilda församlingsmedlemmarnas roll och deras möjlighet och ansvar att forma sitt religionsutövande. Motsvarande inriktningar finns även inom kyrkor i andra länder än Sverige t.ex. den anglikanska. En lågkyrklig rörelse inom Svenska Kyrkan är den fristående föreningen Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS) bildat 1856. EFS har ca 18000 medlemmar (2005). En annan är Evangelisk Luthersk Mission - Bibeltrogna Vänner.
