Lübeck

Wikipedia

Lübeck
Vapen	Karta
Basfakta
Förbundsland:	Schleswig-Holstein
Kreis:	Kreisfri stad
Yta:	214,14 km²
Folkmängd:	213 983 (31 december 2005)
Befolkningstäthet:	999 invånare/km²
Geografisk läge:	53° 52' N 10° 41' Ö
Postnummer:	23501 − 23570
Riktnummer:	(+49) 451 och 4502
Registreringsskylt:	HL
Websida:	www.luebeck.de
E-postadress:
Politik
Borgmästare:	Bernd Saxe (SPD)

Lübeck, eg. Hansestadt Lübeck, är en nordtysk hamnstad som ligger vid floden Trave i delstaten Schleswig-Holstein. På svenska stavas den ibland Lybeck. Staden har 214 338 invånare (1 januari 2004).

[redigera] Historia

Lübeck anlades på sin nuvarande plats 1143 av greve Adolf II av Holstein-Schauenburg, sedan rugierna 1138 förstört det gamla Lübeck (först omtalat omkring mitten av 1000-talet), som låg något nordligare på vänstra Travestranden vid det nu så kallade Alt-Lübeck och var förnämsta handelsplatsen hos de slaviske invånarna i Vagrien (östra Holstein).

Greve Adolf blev 1157 tvungen att lämna staden till sin länsherre Henrik Lejonet, hertig av Sachsen, som på alla sätt befordrade stadens uppkomst. Han sände redan 1159 sändebud till Sverige, Norge, Danmark och Ryssland för att inbjuda dessa länders köpmän att besöka hans stad, han placerade 1163 det oldenburgska biskopssätet till Lübeck och slöt under något av åren 1173-1179 en för Lübeck gynnsam traktat med Sverige. Traktatet blev förnyat, med beviljande av betydliga friheter, av Birger Jarl 1250 eller 1251.

Till följd av hertig Henriks förklarande i akt kom staden 1181 till kejsaren och fick betydande privilegier. Dessa behölls av danskarna som tog staden 1201. När de nordalbingiska länderna efter Valdemar Sejrs fall återvunnit sin frihet, ställde Lübeck sig under kejsaren (Fredrik II), som 1226 förklarade det för fri riksstad, vilket det förblev till 1937.

Den livliga handeln medförde att staden knöts närmande till andra städer i norra Tyskland och i mitten av 1200-talet bildade de tillsammans Hansan. Lübeck ledde från början av 1300-talet med stor framgång denna bekanta stora förening av handelsstäder. Dess flottor behärskade Östersjön, och dess röst var ofta avgörande i de nordiska rikenas angelägenheter. I mer än två århundraden stod Lübeck på höjden av sin makt.

De tre skandinaviska rikenas förening under en regent hade Lübeck alltid betraktat som en fara för sitt Östersjövälde. Därför tog det under ledning av en av sina fyra borgmästare, Nikolaus Bröms, en väsentlig del i omgestaltningen av de politiska förhållandena i Norden genom att med penningar och krigsmateriel understödja Gustav Vasa i kampen mot Danmark. Den skuld Sverige drog på sig till Lübeck var på omkring 170 000 lybska mark.

Lübecks sigill av år 1280.

Rådhuset i Lübeck, med sin äldsta del från omkring 1250. Det pryds med en renässanslogia, som syns längst upp till vänster på bilden.

Inte långt efter Kalmarunionens upplösning började Hansans förfall och därmed Lübecks tillbakagång. Till detta bidrog mycket de svåra inre striderna mellan det katolsk-aristokratiska partiet under den ovannämnda Bröms och Hermaun Plönnies och det protestantisk-demokratiska under Jürgen Wullenwever. Det sistnämnda partiets försök att med stöd av borgare och bönder i Danmark återuppsätta Kristian II på Danmarks tron misslyckades, eftersom det fick emot sig inte bara adel och präster i Danmark, utan även Sverige, som dessutom retats av dess penningkrav. Sveriges ställning till Lübeck vid denna tid har jämförts med Spaniens sydamerikanska koloniers ställning till moderlandet. Lübeck fick visserligen i freden (14 februari 1536) sina handelsrättigheter i Danmark bekräftade och fick Bornholm på ytterligare 50 år, men dess envälde i handelsväg inom Sverige knäcktes genom fejden.

Stadsporten Holstentor uppfördes 1478 och var en av fyra portar som i fordom ledde in till Lübeck.

Sista gången Lübeck uppträdde som självständig krigförande stat var i Nordiska sjuårskriget (1563-1570), då det i förbund med Danmark sökte tränga svenskarna från Estland, varifrån dessa hindrade Lübecks fria handel på Ryssland. Efter trettioåriga kriget, under vilket kejsarens slöt fred med Kristian IV den 12 maj 1629 i Lübeck, förlorade staden resten av sin forna politiska och handelsbetydelse. Holländarna spelade mästare i Östersjön. Danskarnas ockupation 1801 blev utan följder.

Efter preussarnas nederlag vid Jena kastade sig Blücher med omkring 20 000 man in i Lübeck, den 5 november 1806, men redan följande dagen stormades den av Blücher försvarade staden av Bernadotte, Soult och Murat under en häftig gatustrid och blev härjad under tre dagar. En vid staden befintlig svensk trupp på omkring 2 000 man under överste C. A. von Morian blev beskjuten under försöket att på fartyg smyga sig utför Trave och tillfångatogs. Lübeck var sedan besatt av fransmännen och införlivades i december 1810 med kejsarriket (dep. Bouches de l'Elbe). Dess handel tillintetgjordes därunder ahelt genom kontinentalsystemet. 1813 deltog staden i striden för Tysklands befrielse; 5 december ryckte där svenskarna in under Bernadotte. Med freden återfick den sin självständighet och blev medlem av Tyska förbundet. 1866 inträdde staden i Nordtyska förbundet och 1868 i Tyska tullföreningen.

Delar av den äldre staden skadades svårt av flygbomber 1942, men efter andra världskriget framskred återuppbyggnadsarbetet raskt och idag finns Lübeck med på UNESCO:s världsarvslista.

[redigera] Kända personer med födelseort i Lübeck

• August Hermann Francke (1663-1727), teolog och pedagog.
• Hermann von Fehling (1812-1885), kemist.
• Heinrich Mann (1871-1950), författare.
• Thomas Mann (1875-1955), författare.
• Willy Brandt (1913-1992), politiker.

[redigera] Externa länkar

[redigera] Fotnoter

1. Enligt Volkszählungsergebnis

Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926.^(Not)