Lars Norrman (biskop)
Wikipedia
Lars Norrman, biskop, lärd. Född d. 24 april 1651 på Norrby gård i Jäders socken i Södermanland, död 21 maj 1703 i Uppsala. I födelsesocknen var fadern, Johan Jönsson Norrman, kamrerare, med uppsikt öfver rikskanslern Axel Oxenstiernas egendomar. Modern hette Rebecka Barck.
Redan som gymnasist i Strengnäs väckte Norrman uppmärksamhet för sina ovanliga kunskaper och afgick 1668 till Uppsala med rektors testimonium: »Talem nunc mittit Strengnesia, qvalem nec vidit, nec videbit». I Uppsala fortsatte han sina studier i elfva år eller till 1679, då han anträdde en resa till Tyskland och Holland, för att vid dess universitet ytterligare utvidga sin sällsynta filologiska lärdom. Genast vid sin hemkomst anställdes han 1681 af grefve Magnus Gabriel De la Gardie såsom hans enskilde bibliotekarie samt utnämndes följande året på hans förord till e. o. professor i hebreiska och grekiska språken vid universitetet i Uppsala, hvarjämte han erhöll plats såsom assessor i Antikvitetskollegium.
Redan på hösten 1682 kallades han till Lund, såsom ord. professor i nyssnämnda ämnen; dock tillträdde han aldrig denna befattning utan öfvertog i stället professuren i logik och metafysik i Uppsala 1684. Historia och språkvetenskap voro likväl fortfarande hans hufvudstudier, så att han redan 1685 utbytte den filosofiska professionen mot lärostolen i grekiska, hvarjämte han föreläste historien och i synnerhet fäderneslandets antikviteter. 1691 utbytte han återigen sin professur mot en dylik i teologiska fakulteten, hvarjämte han 1698 förordnades till prefekt för akademiska biblioteket och blef 1702 förste teologie professor och domprost. Hans sista befordran var till biskop i Göteborg samma år, men innan han tillträdt detta ämbete, afled han i Uppsala d. 21 maj 1703.
Icke blott fäderneslandet, utan hela det lärda Europa beklagade förlusten af denne »Athenarum upsaliensium fulgatissimum sidus». Och visserligen var djupet af hans insikter ej mindre förvånande än deras omfång. Hans studier omfattade bland annat hela den österländska litteraturen med alla dess dialekter och allt, som blifvit tryckt och offentliggjordt på grekiska språket. Af hans handskrifter förvarar biblioteket i Uppsala en mängd, ehuru en del gått förlorade. De omfatta hufvudsakligen varianter, rättelser och register till olika upplagor af Thucydides, Aristophanes, Aeschylos, Euripides och Lucianus.
Gift 1676 med Elisabet Roman.
