Latinska alfabetet

Wikipedia

Världskarta som visar var det latinska alfabetet används.

Det latinska alfabetet är ett alfabet som har utvecklats ur det etruskiska alfabetet (det gamla italiska alfabetet) som i sin tur utvecklas ur det euboiaska grekiska alfabetet.

Det används i ett 100-tal språk. Förutom de 26 grundtecknen (i tabellen nedan) har de flesta av språken modifieringar av dem. De faller i kategorierna: liten symbol ovanför, till exempel som i Å,Ä,Á,Â,Ã,Ā,Ă, liten symbol under, till exempel som i Ą,Ç, streck över, till exempel Ø,Ł,Ŧ, och hopskrivning, till exempel i Æ,Œ. Några få omaka tecken förekommer, till exempel ß,Þ. I en del språk till exempel i svenska räknas modifieringarna som riktiga bokstäver, även de var modifieringar från början. Det vanligaste synsättet är att de är modifieringar, kallade Diakritiska tecken.

I det latinska alfabetet använder man sig av versaler (stora bokstäver) och gemener (små bokstäver). De räknas som samma bokstäver, men i rätt stavad text måste man använda dem på rätt sätt. I Unicode finns för närvarande stöd för 431 olika latinska tecken, ungefär hälften versaler och hälften gemener.

Det latinska alfabetet används bland annat i svenska språket och består där av följande tjugonio bokstäver.

Bokstäverna å, ä och ö är en anpassning till svenskan.

I tyska språket räknas ä som en variant av a och ö som en variant av o, och sorteras därefter.

I danska och norska sammanhang är sorteringsordningen ä (æ) ö (ø) å, vilket eventuellt styrt sorteringsordningen för "svenska ASCII", som dock knappast används längre. Vid informationsteknologi (IT) leder detta till förtret vid alfabetiska sorteringar av svenskt material, då detta måste särbehandlas vid programmeringsarbete, och samma problem finns också med modernare kodningar. Skillnaden mellan svenska och danska beträffande dessa tre sista bokstäver i alfabetet har också styrt placeringen av motsvarande tangenter på skrivmaskinens tangentbord.

När man i internationell korrespondens förr ville uttrycka å, ä eller ö och inte kunde räkna med att dessa tecken kan hanteras av mottagaren, transkriberas de som aa, ae resp oe. På motsvarande sätt transkriberas ü som ue. Med framväxten av ISO och Unicode behövs det knappast för mottagarens skull. Det är dock vanligt om avsändaren inte har svenskt tangetbord och inte vet hur man skapar å,ä,ö,ü på annat sätt.

Användningen av landsunika kodningar med korrekt sortering kan göra det lättare för programmerare, men de har i sig gett stora problem, eftesom importerade programvaror inte stött dem. Framväxten av Unicode ger mindre problem i framtiden (inte mer som de som skrivit ovanstående text antyder).

Följande tabell visar likheterna mellan det grekiska och latinska alfabetet.

Symbol:	A	B	C	D	E	F	G	H	I	K	L	M	N	O	P	Q	R	S	T	V	X	Y	Z
Latinsk bokstav:	ā	bē	cē	dē	ē	ef	gē	hā	ī	kā	el	em	en	ō	pē	qū	er	es	tē	ū	ex	ī Graeca	zēta
Latin (IPA):	[aː]	[beː]	[keː]	[deː]	[eː]	[ɛf]	[geː]	[haː]	[iː]	[kaː]	[ɛl]	[ɛm]	[ɛn]	[oː]	[peː]	[kuː]	[ɛr]	[ɛs]	[teː]	[uː]	[ɛks]	[iː 'graɪka]	['zeːta]