Ledmotiv
Wikipedia
Ledmotiv (tyska: Leitmotiv, franska: motif conducteur), är en teknik att associera till stämningar, personer, händelser, platser etc. genom att återge en melodi eller harmoniföljd.
Tekniken introducerades av Richard Wagner och användes framför allt i Tristan och Isolde, Nibelungens ring ("Ringen"), Mästersångarna i Nürnberg och Parsifal. Wagner använde ledmotiven på ett mycket systematiskt sätt och varje opera har en egen uppsättning av ledmotiv som kallas in när till exempel den associerade personen omnämns eller någon tänker på.
T.ex. i "Ringen" finns ledmotiv för:
- Valhall
- Wotans spjut
- Jättarna och deras tunga gång
- Freias skönhet och kärlek
- Nibelungdvärgarna med deras hamrande
- Arberichs härskarring
- Siegmund
- Kärlek mellan Siegfried och Sieglinde
- Hundigungs råa styrka
- Wölsungs öde
- Brünhilde
- Gudarnas öde
- Mimes och hans haltande gång
och många många fler.
Tekniken har även använts av andra kompositörer, till exempel Richard Strauss, Jules Massenet och Claude Debussy. På samma sätt finns det tidigare exempel på ledmotivanvändning.
