Mårten Triewald

Wikipedia

Mårten Triewald, född 18 november 1691, död 8 augusti 1747, amatörfysiker.

Triewald ägnade sig åt handel, kom till London och fick år 1716 en inspektorsplats vid stenkolsgruvor i Newcastle, där han studerade mekanik och noga undersökte "eldmaskinerna" (ångmaskinen) samt i åtskilligt förbättrade dessas konstruktion.

Han återvände till Sverige år 1726 och byggde vid Dannemora gruvor en "eld- och luftmaskin" för länshållning i gruvor. Denna maskin var den första ångmaskinen i Sverige. Åren 1728 och 1729 höll Triewald föreläsningar i mekanik på Riddarhuset i Stockholm, vid vilka han, assisterad av Daniel Menlös, demonstrerade en avancerad samling fysikaliska instrument som han inköpt i England. Dessa instrument övertogs år 1732 av Lunds universitet, vilket som "betalning" tilldelade Menlös en professur i matematik. Triewald utnämndes till director mechanicus, ägnade sig en tid åt järnförädling i Västmanland och blev "såsom den ende lämplige inom landet" år 1735 kapten-mekanikus vid fortifikationen samt fick en årlig pension av ständerna. År 1729 bildade han dessutom ett dykeribolag.

Triewald intresserade sig även för biodling och utgav en Tractat om bij (1728). Han invaldes år 1729 i Vetenskapssocieteten i Uppsala och var en bland Vetenskapsakademiens sex stiftare (1739). Han var även medlem av Royal Society i London. Han skrev tekniska och ekonomiska uppsatser i Vetenskapsakademiens handlingar och utgav bl.a. Queries concerning the cause of the cohesion of the parts of matter (1729, i Philos. transactions), de epokgörande Föreläsningar öfver naturkunnigheten (två band, 1735-36) och Beskrifning om en eld- och luftmachin vid Dannemora grufvor (1746).