Riddarhuset
Wikipedia
För riddarhuset i Finland, se Finlands riddarhus
Riddarhuset är benämningen på såväl den gemensamma fastighet den svenska adeln innehar och förvaltar vid Riddarhustorget 10 i Gamla stan i Stockholm som på den centrala administrationen av ridderskapets och adelns gemensamma angelägenheter.
Huset tillhör kollektivt de drygt tvåtusen adelssläkter som har sina vapensköldar målade på plåtar uppsatta på väggarna i den stora salen. Sedan 1869 samlas den svenska adeln i Riddarhuset till adelsmöte vart tredje år. Mest används huset till adliga fester, men även konserter och annat. Riddarhuset har också under seklernas lopp ackumulerat stora fonder som bland annat används till stipendier för dess medlemmar.
Innehåll |
[redigera] Arkitektur
Riddarhuset började byggas 1641 och stod färdigt 1674. Arkitekterna var flera under byggperioden, av vilka den tidigaste var Simon de la Vallée. Efter hans död var den tyske stenhuggaren Heinrich Wilhelm en tid ansvarig för bygget, till dess att den nederländske arkitekten Justus Vingboons (en bror till arkitekten Philip Vingboons) blev inkallad. Det var, enligt Ragnar Josephson, "Vingboons som satte den definitiva prägeln på huset; plan, indelning, proportion och dekoration härröra i främsta rummet från honom." Vingboons blev dock återsänd till Nederländerna 1656, varefter Jean de la Vallée, son till Simon, avslutade med den originella takutformningen.[1]
Byggnaden har sedan i omgångar byggts om och förändrats både exteriört och interiört; den största förändringen skedde 1870 då huset fick fristående flyglar, som ritades av arkitekten Adolf W. Edelsvärd.
Riddarhuset är till större del utformat i holländsk klassicism, men med rundfönster under takfrisen och med ett typiskt svenskt säteritak. Här finns intressanta 1600-talsinredningar och en pampig trapphall. En gång var detta den svenska motsvarigheten till det engelska överhuset.
Byggnaden är statligt byggnadsminne.
[redigera] Riddarhusets övriga fastighetsinnehav
Utöver själva riddarhusfastigheten i Stockholm äger och förvaltar riddarhuset även ett antal andra svenska byggnader och jordegendomar, huvudsakligen förvärvade genom arv och donationer. Dessa är Löfstad slott utanför Norrköping och Kronovalls slott i Skåne, herrgårdarna Föllingsö, Stjärnevik och Hornsberg i Kinda samt skogsegendomen Mellbyn i Värmland och jordbruksegendomen Apelås nära Linköping.
[redigera] Riddarhuset och den svenska adelns ställning idag
Den svenska adeln utgjorde till och med 1866 ett riksstånd, det vill säga en särskilt specificerad del av den svenska riksdagen. Med införandet av tvåkammarriksdag detta år förlorades denna ställning, men adeln förblev i enlighet med den så kallade riddarhusordningen ett särskilt reglerat rättssubjekt och den svenske kungens rätt att nyadla bestod till och med införandet av 1974 års regeringsform (ehuru den inte tillämpades efter Sven Hedins adlande 1902).
Fram till den 1 juli 2003 hade riddarhusordningen ställning som officiell författning, vilket innebar att ändringar i densamma skulle godkännas av regeringen. Numera kan ridderskapet och adeln själv fritt ändra riddarhusordningen genom beslut av adelsmötet. Detta i kombination med att den anakronistiska Ridderskapets och adelns privilegier (SFS nr: 1723:1016) upphävdes innebar att all reglering av adeln och dess särställning försvann. Däremot kvarstår riddarhuset som en privaträttslig korporation ägd av den introducerade svenska adeln.
Se vidare artikeln Adel.
[redigera] Se även
- Svenska Kungliga Riddarordnar och kungliga medaljer
- Adel
- Finlands riddarhus
- Riddarorden
- Riddarordnar i Sverige
- Ordenssällskap
- Sveriges Adels kalender
- Vadstena adliga jungfrustift
[redigera] Fotnoter
- ^ Ragnar Josephson, Barocken, Bonniers konsthistoria, Stockholm 1948, s. 374f.
[redigera] Litteratur
- Josephson, Ragnar, Barocken. Stockholm 1948.
[redigera] Extern länk
- Riddarhuset, officiell webbplats
