Min själ, låt Gud i allt få råda

Wikipedia

Min själ, låt Gud i allt få råda är en gammal psalm i sju verser av George Neumarks som skrevs 1641 och publicerades 1657 i hans skrift "Fortgepflanzter Musikalisch - poetischer Lustwald". Gustaf Ållon översatte texten som publicerades 1683 i "En kristens gyllene klenodium eller själeskatt", till titelraden "Min själ och sinne, låt Gud råda", dock är hans insats struken i 1986 års psalmbok då Olov Hartmans bearbetning från 1978 publicerades, med fem verser.

Psalmen inleds 1695 med orden:

Min siäl och sinne lät Gudh råda

Och hoppas på tin Fader blijd

Melodin är en egen tonsättning av George Neumark från 1641, som också används till den senare skrivna psalmen När ingen ljusning alls jag finner (1921 nr 597).

[redigera] Publicerad som

Nummer 288 i 1695 års psalmbok under rubriken "Psalmer i Bedröfwelse / Korss och Anfächtning".
Nummer 239 i 1819 års psalmbok med titelraden "Min själ och sinne, låt Gud råda", under rubriken "Kristligt sinne och förhållande - I allmänhet: Förhållandet till Gud: Tålamod och tröst av Guds godhet under korset och bedrövelsen".
Nummer 454 i Sionstoner 1935 med titelraden "Min själ och sinne, låt Gud råda", under rubriken "Nådens ordning: Trosliv och helgelse".
Nummer 369 i 1937 års psalmbok med titelraden "Min själ och sinne, låt Gud råda", under rubriken "Trons prövning under frestelser och lidanden".
Nummer 575 i Svenska kyrkans egen del av 1986 års psalmbok med nya titelraden, under rubriken "Vaksamhet - kamp - prövning".
Nummer 660 i Psalmer och Sånger 1987 med nya titelraden, under rubriken "Vaksamhet - kamp - prövning".
Nummer 483 i Lova Herren 1987 med titelraden "Min själ och sinne, låt Gud råda", under rubriken "Guds barns tröst i kamp och prövning".