Nebelwerfer

Wikipedia

Nebelwerfer var ett vapen som användes under andra världskriget. Det fanns i två versioner och tillverkades under åren 1940 - 1945. Den första, NbW 41, använde 15 cm ammunition och hade sex avfyrningstuber. Den andra versionen, NbW42, använde 21 cm ammunition, hade 5 avfyrningstuber och var utrustad med elektrisk avfyrning - alla raketerna sköts iväg under loppet av 10 sekunder med en skottvidd på upp till 6 700 meter. De antispinnutrustade raketerna kunde innehålla rök, gas eller explosiva medel.

Vapnet togs egentligen fram redan vid 30-talets början och var då en ren rökgranatkastare och till en början användes vapnet enbart för taktisk rökläggning, vilket förklarar namnet "dimkastare". Efter 1941 kunde även artilleriraketer skjutas iväg. Eftersom vapnet röjde sin position vid avfyrandet drogs det snabbt iväg, då det till en början var monterat på en kanonvagn, till en ny avfyrningsplats. Senare monterades vapnet på en SdKfz 4/1 Maultier (en bandvagn med styrhjul framtill). Hermann Göring Panzerdivision använde i september 1943 vid försvaret av Salerno en bataljon NbW41 (tolv NbW42).

Nebelwerfer gavs av de allierade trupperna i väst öknamnet "Stönande Minnie" (Moaning Minnie) på grund av det ljud som raketerna åstadkom. De sovjetiska trupperna kallade vapnet för "åsnan" eller "Vanjusja" (lille Ivan).